Nya Stockholm

missionsföreningen och den nu senast vidrörda lutherska missionsföreningen, men så ha vi också Svenska missionsförbundet och Betesdamissionsföreningen. Det förra stiftades 1878 och har till ändamål att förena kristna missionsföreningar eller församlingar i landet till gemensam verksamhet för så väl inre som yttre mission. Stundom begagna de samma predikanter och reseombud som de andra föreningarna. Betesdamissionsföreningen, som har sitt kapell vid Smala gränd nära Roslagstorg, har en tid begagnat en predikant gemensamt med lutherska missionsföreningen. De äro likväl själfständiga och verka äfven hvar för sig.

Den vigtigaste grenen af missionsverksamheten anses söndagsskolan vara. Ensamt lutherska missionsföreningen hade redan för några år sedan åtta söndagsskolor i olika delar af Stockholm, och föreningens medlemmar visade kanske mest genom dessa skolor huru rikt hennes i tio kretsar fördelade församlingslif tog sig ut. Hvarje krets har sin föreståndare och sin matrikelförare, och föreningen håller på detta sätt noga reda på sina medlemmar.

Men hvilka klasser tillhöra då dessa föreningsmedlemmar? Till allra största delen de fattiga och mindre bildade. Det är »folket» i dess inskränktare bemärkelse som är inrulleradt, och det är i synnerhet kvinnorna. Om vi taga i betraktande förteckningen öfver kretsarna, finna vi t. ex. i en krets af omkring 300 medlemmar två tredjedelar kvinnor, dels gifta med medlemmar, dels ogifta sömmerskor och andra arbeterskor samt allra mäst tjänstflickor. De manlige medlemmarne äro dels handtverkare, dels arbetskarlar och vaktmästare. Här och där dyker en handlande upp, någon enda gång en som är eller kallas grosshandlare.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen och hennes evangeliskt lutherska missionsförening äro onekligen finare. Äfven hon söker nog att breda ut sig öfver alt och föraktar icke »folket», men ett samfund som bland sig räknar höga statsämbetsmän, grefvar och baroner, generalkonsuler, godsegare och professorer, måste naturligtvis vara litet förnämare. Hon är ock, såsom redan anmärkt, fullt bekännelsetrogen, hvilket icke är utan alt samband med medlemmarnes samhällsställning.

***

Om vi skulle gå och höra pastor Hedberg i Ebeneserkapellet? Vi äro nog uppriktiga att erkänna, det vi icke dragas dit af något oemotståndligt behof, snarare kanske endast af nyfikenhet att få höra och se en af de baptistpredikanter som har så stort inflytande i nya