Nya Stockholm

S:t Peters församling är 1,200 kr., i S:t Paul 1,000. I »Stockholms mission» tyckes den ännu icke vara reglerad. Till predikanters utbildning finnes en predikantskola.

Det är icke blott de stora helgdagsgudstjänsterna som äro talrikt besökta, utan äfven predikningarna och bönemötena på hvardagsaftnarne. Infinner man sig vid en sådan aftonandakt i t. ex. S:t Paulsförsamlingen, märker man, att den hålles icke i själfva kapellet, utan i bönesalen, hvilken, liksom alla dessa församlingars salar, är mycket enkelt utstyrd. Den ena efter den andra af församlingens medlemmar inträder, kastar sig på knä framför en bänk och försjunker i bön. Om det är en afton, då »Svenska Sändebudet» utgifvits, ser man många ha med sig ett exemplar, hvilket de vid ingången till salen förskaffat sig hos portvakten, och medan de vänta på predikanten taga de kännedom af bladets innehåll.

Andaktsstunden är i yttre afseende tämligen lika med sådana uppbyggelseaftnar i andra friförsamlingar: bön, sång och predikan eller åt minstone kort utläggning af ett kapitel i bibeln. Det enda olika är, att församlingen under bönerna ligger på knä samt att en af de knäböjande plötsligt höjer sin röst och framsäger en för tillfället hopsatt bön, som eftersäges af de öfriga och därmed åstadkommer ett doft mumlande öfver alt i salen. Knapt har han slutat, förr än en annan af församlingen också börjar högljudt bedja och på samma sätt finner efterföljare. Stundom utsägas dessa böner med verklig hänförelse, någon gång kanske på ett sätt som vittnar om öfverspändt sinnestillstånd. Metodismen tyckes, att döma efter den jämförelse man kan göra i Stockholm, vara mer än baptismen egnad att framkalla stark känslostämning och ofta höras under predikan högljudda suckar och andaktsutbrott från en god del af församlingen.

***

Det är söndagsmorgon. Klockan slår nio. Två eller tre hundra barn rusa in i Florakyrkan. Låt oss följa dem. Kyrkan, som har sitt namn efter den gata vid hvilken hon ligger, hör till antalet af de nya tempel, som under senare år uppväxt i Stockholm och i sitt yttre ganska mycket afvika från de gamla kyrkorna. Florakyrkan är en rätt vacker byggnad med väl afvägda mått och enkla, men med ändamålet öfverensstämmande prydnader i lämpliga sandstensfärger, godt ordnade fönsteröppningar och ett stort rundfönster som gör ett behagligt intryck. Romanisk byggnadsstil är här lämpad efter vår tids behof och gifver åt detta, liksom åt ett par andra af nya