Sida 242
Stockholms andaktshus den på en gång allvarliga värdighet och lugna vänlighet, som är mer än gotiken öfverensstämmande med hvad nutiden fordrar af en sådan samlingsplats.
Kyrkan är uppförd efter ritning af A. G. Forsberg, samma arkitekt som lemnat ritningen till Ebeneserkapellet, samt i samarbete med egaren, grosshandlaren J. W. Wallin och invigdes den 5 april 1885. Hr Wallin har låtit bygga henne på egen bekostnad för den lilla församling, en utbrytning från baptisterna, som han bildat. Han har isynnerhet önskat uppföra ett vackert andaktshus, i hvilket personer af olika trosbekännelse kunna mötas vid gudstjänster, där till och med på samma dag talare af olika riktningar uppträda och där baptister, metodister och evangeliskt-lutherska kristna kunna vid hvarandras sida lyssna till predikningarna. Florakyrkan är en fridskyrka, där fördragsamhet läres och praktiskt tillämpas.
Kyrkan vid Floragatan.
Vi följa barnskaran och inträda i den rymliga förstugan. Barnen ha redan försvunnit in i salen å nedra botten, ett mycket stort, men föga vackert och något mörkt rum. Några barn ha begifvit sig en halftrappa upp, där en mindre sal bildar läktare åt den större. Undervisningen är redan i full gång, då vi, efter att ha sökt göra oss bekanta med andra delar af kyrkan, inträda i den stora bottensalen. Alla barnen — de kunna väl vara omkring tre hundra — svara på frågorna samtidigt. Det är ett döfvande buller af gälla barnröster. De allra flesta barnen äro ganska små, sex till nio eller tio år, tyckes det. En och annan flicka ser äldre ut. Några tyckas vara tolf eller tretton år. Alla erhålla religiös undervisning, ingen annan, och efter särskilda små bibliska läroböcker. De sitta på långa bänkar med ryggstöd, men utan pulpet, och emellan bänkraderna trängas lärare och lärarinnor, alla unga och, såsom det tyckes, mycket vänliga mot barnen, hvilka å sin sida se glada och belåtna ut.
