Nya Stockholm

Sedan läsningen på detta högljudda sätt fortgått omkring tre fjärdedels timme, reser sig ett fruntimmer, som har en särskild plats vid ett bord på en upphöjning i salens bakgrund, och börjar göra frågor här och där bland barnskaran som nu också står upprätt mellan sina bänkar. Barnen få redogöra för dagens betydelse och tyckas vara ganska säkra i hvad man pluggat i dem. Det hela kan naturligtvis icke göra intryck af annat än utanläxa. Några sånger utföras enligt den särskilda psalmbok, som användes i denna kyrka och kallas Fridssånger. Ett ungt fruntimmer sjunger ett solonummer. Förestånderskan talar vänliga och uppmuntrande ord, och klockan tio eller strax efter är det hela afslutadt.

En ung lärare, med hvilken jag en gång inlät mig i samtal, upplyste, att hela antalet af barn som bevista denna söndagsskola går till mellan 400 och 500, fastän icke alla äro närvarande hvarje söndag, samt att lärare och lärarinnor utgöra mellan 40 och 50, hvilka alla tjänstgöra utan någon ersättning.

»Hvad gör herrn under veckans öfriga dagar och hvad lefver herrn på?» sporde jag.

»Jag är skomakare», svarade söndagsläraren.

De flesta af dessa lärare och lärarinnor idka handtverk eller annan borgerlig sysselsättning, men egna sin helgdagsmorgon åt undervisning. Så är förhållandet öfver alt i dessa söndagsskolor, hvilka finnas inom alla frikyrkor i Stockholm och otvifvelaktigt utöfva stort inflytande. Ensamt baptisterna hade vid början af 1887 här 232 söndagsskollärare och 2,040 söndagsskolbarn. Denna verksamhet ses med oblida ögon af statskyrkans presterskap och torde väl ha bidragit till de gudstjänster för barn, som nu mera ofta på söndagsmorgnarne anordnas i våra territorialkyrkor. Huruvida den undervisning som meddelas i friförsamlingarnas söndagsskolor är af verkligt gagn för barnen och deras framtid, torde med skäl kunna betviflas. Till och med i fridskyrkan vid Floragatan, där alt för öfrigt tillgår så vänligt och fördragsamt, tyckas de läror som inplantas i barnen ej alltid vara i full öfverensstämmelse med den milda fördragsamheten mot olika tänkande. Att barnens tankeförmåga i något enda afseende upp öfvas torde med lika stort skäl kunna betviflas. Men det är ju icke fråga om tanke, endast om tro.

Klockan lider mot half elfva, och om en halftimme skall öfverste Broady börja sin predikan i sjelfva kapellet, hvilket således i dag upplåtes åt en baptist. Genom trappor till höger och vänster komma vi upp i kapellets förstuga och träda in i en stor, ljus och vacker sal, som på tre sidor omgifves af breda läktare. Midt för det stora, med färgade glas försedda rundfönstret är en absis, liknande nischerna