Sida 244
i baptistkapellen och i den en amfiteatralisk upphöjning, på hvilken predikstolen befinner sig, omgifven baktill och nedanför af sittplatser. Midt nedanför står en mindre orgel. Från absisen leda ock två dörrar till särskilda rum med utgång till baktrappor. På absisens amfiteatraliska stolrader sitta sångare och sångerskor. Det hela har en festlig prägel.
Salen med bekväma och fyndigt inrättade bänkplatser rymmer omkring 1,400 personer och lemnar tillfälle att öfver alt se och höra predikanten. En god del af åhörarne tyckes tillhöra finare samhällsklasser än man vanligtvis finner i friförsamlingarnas kyrkor. Där längst fram nedanför absisen ligger en äldre, gråhårig man på knä. Vi igenkänna baron X. På de främsta bänkraderna se vi grefvinnan Y. och fröken Z., två af »societetens» damer, jämte flera af den förnäma verldens frimtimmer, och nu inträder kammarherren Xx., bugar sig förbindligt för de fina damerna och delar ut »Fridssånger» till höger och vänster.
Öfverste Broady predikar i dag på förmiddagen, kapten Ahlberg på eftermiddagen. Nästa söndag kan man få höra predikanter som icke ha något gemensamt hvarken med öfversten eller kaptenen. En tid hade Frälsningsarmén sitt högkvarter i denna kyrka. Han har nu sitt eget hus vid Östermalmsgatan och Tyskbagarbärgen. Men Florakyrkan står aldrig tom. Redan kl. half åtta på söndagsmorgonen hålles här bön och först sent på aftonen slutar den sista gudstjänsten.
***
Bland de friförsamlingar som icke ha egna kapell äro två Svedenborgska, nämligen Nya kyrkans äldsta församling och Nya kyrkans svenska församling, men ingendera af dem är synnerligt betydande. Den förra har sin gudstjänst i arbetareföreningens sal vid Malmskilnadsgatan, där pastor Boyesen predikar, den senare i Hôtel W6, där pastor Manby stundom uppträder. Om de två riktningarna icke draga jämt sins emellan, åstadkomma de likväl icke något buller i den yttre verlden. Ingen af dem står kvar i statskyrkan.
***
Det var en tid, då den »rena evangeliska lärans» bekännare i Stockholm mycket fruktade den katolska propagandan. Den tiden är länge sedan förbi. Det är endast undantagsvis man nu hör talas om några verkliga eller inbillade försök af det katolska presterskapet i Stockholm att värfva en eller annan själ. För öfrigt lefva