Sida 245
protestanter och katoliker fredligt vid hvarandras sida, och statskyrkans presterskap har mera sin uppmärksamhet riktad på baptister, metodister och andra friförsamlingars bemödanden att göra proselyter. Stockholmarne af statskyrkan besöka gerna Sancta Eugenius kapell vid Norra Smedjegatan för att där få höra vacker kyrkmusik, i synnerhet vid de större kyrkfesterna och allra mest på Påskdagen. Kapellet är då högtidligt upplyst och prydt med en stor mängd lefvande växter samt långt innan högmessan börjar fullsatt af dem som lyckats skaffa sig inträdeskort. Messan firas med den romersk-katolska liturgiens hela glans, och man får vanligtvis höra stycken ur Foronis sexstämmiga sångmessa samt Ahlströms ståtliga »Cantate Domino canticum novum» eller den förstnämdes stora C-durs-messa för kör, soli och orkester, alt utfördt af sångare och musici som till större delen icke tillhöra den katolska församlingen, men af denna anmodas biträda.
Det torde nog vara Sancta-Eugenia-kapellets föredöme som förmått statskyrkan att nu mera anordna vacker musik på stora helgdagar, t. ex. då i Klara kyrka på påskdagen sjunges Händels »Zions dotter», i Storkyrkan samt i Jakobs och Ladugårdslandets kyrkor på samma dag Rolles »Frälsta verld», i sist nämda kyrka dess utom Jomellis »Halleluja», i Katarina »Påsksång» af Melchior Vulpius, i Maria Herman Bonickes »lofsång» för kör, solo och trio, o. s. v. Äfven långfredagen, hvilken i katolska kyrkan icke är någon stor helgdag, firas i våra lutherska nu mera med vackra musikstycken, och i allmänhet har vår kyrkmusik i Stockholm vunnit mycket under senare år. Maria församling har en särskild kör!
Efter reformationen hade katolikerne i Stockholm ingen privilegierad kyrka eller annat tillfälle till gudstjänst än i husen hos sändebuden från katolska hof. Genom »tolerance-plakatet» af den 24 jan. 1781 infördes dock fri religionsöfning åtminstone till viss grad, och romerska kurian begagnade sig snart däraf samt hitsände d:r Paschalis Oster såsom vicarius apostolicus. Till katolsk gudstjänst uppläts ett rum i norra flygeln af stadshuset, och där firades messan första gången påskdagen den 11 april 1784;. Det katolska kapellet stannade där i mer än femtio år. Länge hyste församlingen den önskan, att få sig en riktig kyrka, men önskan kom ej till verkställighet förr än 1834, då den året förut hitkomne apostoliske vikarien J. L. Studach tog saken om hand. Församlingen inköpte då en tomt vid Norra Smedjegatan för 25,000 rdr banko, insamlade genom kollekter och frivilliga bidrag af trosförvandter inom och utom landet. Insamlingen fortsattes, och genom drottning Desiderias samt kronprinsessan Josefinas frikostighet erhöllos medel att börja byggandet, hvilket fullbordades under biskop Studachs verksamma ledning. Den nya kyrkan, Sancta-Eugenia-kapellet, invigdes den 16 september 1837.
År 1865 lades grunden till en tornbyggnad, hvarmed församlingen ville pryda sitt kapell. Men den 23 maj 1866 nedstörtade det under byggnad varande, då till 102 fots höjd hunna tornet, och tjuguen personer omkommo vid
