Sida 247
Oaktadt namnet, har denna församling icke någonting gemensamt med katolicismen. Föreståndaren, pastor H. P. Jensen, kallas visserligen af de trogna biskop eller engel, hvilket i denna församling är liktydande, och såväl han som öfrige prester bära vid gudstjänsterne hvita messkjortor med olika färgade och olika långa band, stolæ, öfver skuldrorna, utvisande deras grad, hvartill kommer att ceremonierna ha någon likhet med den romersk-katolska kyrkans, snarare dock med den engelska episkopalkyrkans, men för öfrigt Veta dessa katolsk-apostoliska ingenting om den påfliga katolicismen, utan taga ordet »katolsk» i den ursprungliga bemärkelsen af »allmännelig».
I dagligt tal kallas de irvingianer af dem som äro något hemmastadda i de senaste sex årtiondenas kyrkohistoria, men själfva förklara de benämningen vara alldeles oriktig. Om namnet hänvisar till en människa, den skotske presten Irving, är det dock, säga de katolsk-apostoliska, ett verkligt sakförhållande som ingen kan neka. eller omintetgöra, att den s. k. irvingianismen icke har någon människa eller något mänskligt parti, någon mänsklig mening eller åsigt att tacka för sin uppkomst.
Irving var presbyteriansk prest i London, men det var ej i hans församling som hälbrägdagörelsens gåfva samt gåfvan att tala med tungor och profetera först visade sig. Detta skedde i Skotland 1829 bland kristna som icke stodo i någon förbindelse med pastor Irving. Den deputation, som i september nämda år reste från London till Skotland för att undersöka och pröfva dessa andliga tilldragelser, bestod af medlemmar af den anglikanska kyrkan. I London visade sig, uppgifva de katolsk-apostoliska vidare, andens gåfvor först i april 1831, men icke ens hos en medlem af Irvings församling och ej i hans kyrka. De visade sig hos en medlem af anglikanska kyrkan och i den personens eget hus. Men sedan andens gåfvor uppenbarade sig, var Irving en af de förste prester som bekände, att dessa gåfvor voro den helige andes. Och då flere med gåfvorna utrustade personer funno tillflykt i hans församling och kunde där utöfva dem vid den offentliga gudstjänsten, så gjorde tilldragelserna i Irvings kyrka allmän uppsigt i verlden och föranledde att kalla verket efter honom. Han var icke bland dem som herren kallade trll det apostoliska ämbetet. Han uteslöts ur den presbyterianska kyrkan och vardt då endast öfver herde eller engel öfver en af de församlingar, som herren upprättade i London, men afled redan 1834 innan de katolsk-apostoliska församlingarna tagit någon större utsträckning.
I början af 1870-talet visade sig de katolsk-apostoliska lärorna i Danmark och erhöllo en egen kyrka i Köbenhamn. År 1875 kom pastor Jensen, en då helt ung man, till Stockholm, och i slutet af 1877 lemnade kungl. maj:t tillåtelse att här upprätta en katolsk-apostolisk församling. Denna består nu af mellan 200 och 300 personer, som alla utträdt ur statskyrkan. Församlingen i Stockholm är delad i två distrikt. I Roslagen finnes äfven en församling, och likaledes en i Norrköping. Under biskopen-engeln finnas äldste, evangelister och
