Sida 251
finnas, t. ex. A. Malmströms), Berns salong och f. d. »Wahrendorfska huset» ligger i en tämligen undanskymd vrå en för ädel arkitektur utmärkt byggnad. Det är mosaiska församligens synagoga, gudstjänstlokalen för ett litet antal af Stockholms innevånare. Församlingens medlemmar voro vid 1887 års utgång 1,269, men tyckas vara i ständig tillväxt, enär antalet för fyrtio år sedan var blott 560, hvilket år 1870 hade ökats till 965. Af de nu varande församlingsmedlemmarne äro 646 män och 623 kvinnor.
I gamla tider funnos inga judar i Stockholm, men mot slutet af 1600-talet hör man talas om dem. Så omnämner Rüdling efter Happelius, att den 29 sept. 1681 vordo två till evangeliska läran omvända gamla judar, Israel Mandel och Moses Jacob, med deras hustrur och barn, till sammans 28 personer, döpta i Tyska kyrkan i närvaro af Karl den elfte, drottningen, enkedrottningen samt många andra höga ståndspersoner. De som icke ville låta sig döpas, hade ej tillstånd att vistas här. Då och då döptes sannolikt någon, såsom 1735 också den 29 sept., Mikaelidagen, hvilken tyckes ha varit särskildt anslagen till sådana dop — då en jude, hvars namn icke angifves af Rüdling, döptes i Storkyrkan i närvaro af många hundra åskådare. Ej ens genom »tolerance-plakatet» 1781 fingo judarne rätt att vistas här, men genom ett året därpå utfärdadt »handelsreglemente» beviljades de tillstånd att bosätta sig och unnades religionsfrihet under åtskilliga inskränkande vilkor, hvilka sedermera, såsom allmänt bekant är, småningom dels borttagits, dels minskats. Många framstående män ha kämpat för judarnes fullständiga likställighet med öfriga svenskar, men ännu återstår ett och annat att utjämna.
G. Klein.
Den första rabbinen var Levin Hirsch Levi, från Mecklenburg, hvilken i ett hus vid Södra Köpmanbrinken inrättade synagogan, som öppnades den 12 maj 1787, men 1795 erhöllo judarne en annan lägenhet för sin gudstjänst, nämligen i det staden tillhörande gamla auktionshuset vid Tyska Brunn, som först uthyrdes till dem mot 250 rdr banko om året, och sedan, 1812, af dem köptes för 6,200 rdr banko. Denna synagoga begagnades ända till den 16 sept. 1870, då det nya templet vid Wahrendorfsgatan invigdes. Den nu varande synagogan är i såväl det yttre som inre ett minne af församlingens smak och frikostighet (hon kostar 282,302 kr.) samt hennes goda konstförstånd, som lemnade arkitekten fria händer, naturligtvis inom det af ritualen begränsade området. Arkitekten var F. W. Scholander, och detta hans verk, mäktigt tilltalande genom den österländska, i hans eget själfständiga konstnärskap upptagna, för ändamålet afvägda och utarbetade byggnadskonst, gör ett lika godt intryck, när man ser det utifrån, som när man träder in i helgedomen. Scholanders rika bildningskraft har här fått verka utan småaktiga inskränkningar, och därför har det hela blifvit ett fullt harmoniskt konstverk. Det är endast skada, att platsen för denna vackra byggnad skall vara så undangömd. Vid ett af våra torg skulle synagogan bäst visa sig såsom en af nya Stockholms prydnader.