Sida 256
Vid öfra ändan af detta bord synes nu öfverståthållaren, stadsfullmäktiges ordförande. På hans högra sida tager vice ordföranden plats; och på den vänstra sysslar sekreteraren med sina papper. Den prydligt utstyrda klubban faller. Sammankomsten tager sin början.
På grund af gammal häfd stod magistraten i spetsen för det borgerliga Stockholm, men 1619 bestämdes i kongl. stadgan om städernas administration, att meniga borgerskapet skulle bland sig utvälja de 96 »beskedligaste», hälften handelsmän och krämare, hälften handtverksmän, af hvilka magistraten sedan skulle utse 48, som borde samlas på gillestugan och öfverväga hvad »rådet», d. v. s. magistraten, hade föreslagit. Från 1768 ökades antalet till 50, och de valdes omedelbart inom de olika borgareklasserna. Magistraten och borgerskapets femtio äldste skötte gemensamt stadens angelägenheter och hade först och främst öfverstyrelsen öfver Stockholms drätselverk, hvars förnämsta förvaltning var anförtrodd åt drätselkommissionen, en på sin tid mycket klandrad inrättning, som bestod af öfverståthållaren som ordförande och fyra af magistraten, utsedda af sina egna medlemmar, samt sex af borgerskapets äldste valde borgare, af hvilka tre handlande, två handtverkare och en utan afseende på klass.
Den beskattningsrätt som tillkom Stockholms röstberättigade invånare utöfvades dels omedelbart å sockenstämmor, dels medelbart, efter 1847, genom sockenstämmonämden, hvilken bestod af 60 ledamöter jämte 34 suppleanter. För olika ändamål funnos särskilda kommunalförvaltningar, såsom inkvarteringskommissionen, gatuläggnings- och lyshållningsstyrelsen, stadsnämden, åtta särskilda fattigvårdsstyrelser m. fl. kommissioner och styrelser.
Efter att frågan om förbättring i Stockholms kommunalväsen förevarit vid åtskilliga riksdagar, afläts 1840 en rikets ständers skrifvelse till kongl. maj:t med förslag till flera vigtiga förändringar i äldre författningar, hvilken skrifvelse lades till grund för kungl, förordningen 1843 om sockenstämmor och kyrkoråd. Samtidigt hade väckts förslag om inrättande af mera ordnade municipalstyrelser, och efter många afslag tillsattes en särskild komité, hvars arbete öfverlemnades till 1859 års riksdag, där hufvudsakligen godkändes samt hade till följd, bland annat, kungl. maj:ts förordning af den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse för Stockholms stad, hvars beslutande rätt skulle utöfvas af ett hundra distriktvis för två år valda fullmäktige.
Stockholmarne hade således sluppit ifrån sin gamla drätselkommission som under ett halft århundrade utgjort föremål för deras ej alltid ogrundade klagomål, men ofta kanske föga rättvisa speglosor. Så väl de ena som de andra öfverflyttades på stadsfullmäktige, hvilka hade sin första sammankomst den 20 april 1863, icke då ännu å stora börssalen, utan i stora rådhussalen. Friherre Bildt var då öfverståthållare och öppnade förhandlingarna med ett hälsningstal, däruti han, bland annat, lyckönskade de valde till det förtroende som lemnats dem samt hufvudstaden att till representanter ha erhållit skicklige och bepröfvade män.
Till vice ordförande valdes d. v. handelsborgmästaren J. E. Eklund. Såsom sekreterare tjänstgjorde d. v. stadsnotarien N. W. Martin, hvilken uppropade herrar fullmäktige. Af dessa voro 99 till stades.
