Nya Stockholm

En hade aflidit den 9 i samma månad. Det var garfvaren P. H. Hesselgren.

Om stadsfullmäktige icke vid första sammanträdet voro fulltaliga, så ha de ej häller någonsin senare under de tjugufem åren af sin tillvaro kommit mangrant till samman. Ge vi akt på namnuppropet, som vid hvarje sammankomst förrättas af sekreteraren, finna vi att antalet långt ifrån är fullt. Förfallen äro mångahanda, men tyckas ej mycket oroa de närvarande. Är någon, utan anmäldt och af stadsfullmäktige godkändt förfall, frånvarande, bötar han 2 kr. till stadskassan.

Antalet är så rundligt tilltaget, att en och annan stadsfullmäktig nog kan vara frånvarande, utan att det inverkar synnerligt på öfverläggningarna och besluten. Detta antal är större än i någon annan europeisk hufvudstad, till och med än i Paris, som dock har tio gånger så många invånare som Stockholm. Månne detta skulle vara ett bevis på, att Stockholm är rikare än andra samhällen på stora kommunal-administrativa förmågor som måste användas. Man har också ett vidsträckt fält, när man skall välja stadsfullmäktige. Men det märkliga är, att på det stora fältet håller man sig inom en tämligen inskränkt omkrets. Hvarje år har jämmerligt klagats öfver våra »hundra tyranner» och hvarje år har man valt om nästan alla som varit i tur att afgå.

Man har yttrat det skarpaste missnöje, då det bland annat varit fråga om »Hammers hörn» eller »Lambyska verket» eller någon annan ful fläck på nya Stockholm. Man har gått ännu längre och anklagat vårt kommunalråd för egennytta och begär att sko sig på stadens bekostnad samt tillåtit sig åtskilliga andra fria fantasier som borde ha gjort omväljandet af de i mars hvarje år afgående femtio fullmäktige alldeles omöjligt. Så har valet skett, och de femtio äro åter municipalråd! Antingen ha de klagande tyckt sig icke kunna hitta på några bättre eller också ha de icke infunnit sig vid valurnorna. Något kan väl förklaras därmed, att en god del af de klagande icke har synnerligt många röster, hvilka här liksom i andra stadskommuner beräknas efter bevillningskronan, men påpasslighet och begagnande af de röster som finnas kunde dock otvifvelaktigt uträtta mera än nu varit händelsen.

Under senare år har detta förhållande något ändrats. Deltagandet har vid några tillfällen till och med närmat sig det intresse som visas vid riksdagsvalen och stått i bjärt motsats mot den förra liknöjdheten. På våren 1888 skulle en för åtskilliga valmän misshaglig stadsfullmäktig aflägsnas. Då utvecklades stor verksamhet. »Bort med S. .!» stod det i stora bokstäfver på magen af de karlar som utanför vallokalerna tjänstgjorde såsom varningstaflor. »Sparsamhet»