Sida 258
lästes på andra karlar, fram och bak. Ännu andra hade passande inskrifter här och där. Det var en företagsam trupp, något påträngande och besvärlig, med tryckta valplakat på kroppen och med hundratals valsedlar i händerna, som de trugade på valmännen, alldeles som vid riksdagsmannaval, ett vid stadsfullmäktigval hittills okändt lif i vårt samhälle. Detta lif hade ock därmed åsyftad verkan.
Det är också en annan nyhet som visat sig vid de senare valen. »Nej, se ett fruntimmer!» utropade man 1880, då en kvinna infann sig och aflemnade sina röster. Något sådant hade man visst knapt tänkt sig. Ännu så sent i nutiden gälde det gamla: kvinnan tige i församlingen! Men 1880 var det verkligen icke blott en, utan till och med nio fruntimmer som begagnade sig af sin kommunala rösträtt. Vid valen 1888 hade det antalet stigit till 269, hvilka till samman medverkade i valurnorna med 7,277 röster. Två hundra sextio nio är visserligen icke så mycket bland 3,612 röstande, men det är mycket mer än förr, och det är betecknande för nya Stockholm. Bland de närmaste orsakerna till kvinnornas deltagande äro otvifvelaktigt de möten och de skrifter som fäst deras uppmärksamhet på deras ej blott rättighet, utan äfven skyldighet att deltaga i kommunalvalen. Nyss före stadsfullmäktigvalen 1888 öppnades af Fredrika-Bremer-förbundet en byrå samt af några andra fruntimmer en dylik i n:o 10 Vasagatan, hvilka byråar lemnade röstberättigade kvinnor alla erforderliga upplysningar och råd för deras rösträtts utöfvande.
Ordförandeklubba.
Såsom bevis på huru intresset i allmänhet tilltagit, kan anföras, att då Stockholm 1871, med 137,000 invånare och 17,000 i kommunen f. t. röstberättigade, hade 691 deltagande i stadsfullmäktigvalet, d. v. s. något öfver fyra procent, röstade 1885 af 211,139 invånare och 19,263 som egde utöfva sin rösträtt 2,674, hvilket gör nära fjorton procent. År 1888, då den kyrkskrifna folkmängden går till nära 228,000 personer, var deltagandet ännu större. Det ser således ut, som skulle nya Stockholm äfven i detta afseende ha kastat bort den gamla liknöjdheten.
Men vi återvända till stora börssalen. Sekreteraren har slutat namnuppropet. Förhandlingarne taga sin början. Åtskilliga ärenden, af beredningsutskottet behörigen tillagade, skola afgöras. Ordföranden följer med mildt småleende den ofta ganska vidt omfattande öfverläggningen. Vice ordföranden småler icke. Han är bara uppmärksam. På den platsen sattes vid stadsfullmäktig-inrättningens början borgmästaren J. F. Eklund. Han efterträddes 1874 af f. d. statsrådet,
