Sida 264
Edberg, en af våra äldre handtverksmästare, lugn och vänlig i sitt sätt samt ej mångordig. Största platsen bland dessa sex urinnevånare i kommunalrådet intages af öfverstelöjtnant W. von Francken, hvars högresta och omfångsrika figur synes ett stycke till vänster från ordföranden, en af dem som mest nitälska för Stockholms framgång, den som först bröt väg genom Tyskbagarbärgen och beredde rum för Karl den femtondes port, lika outtröttlig i sitt nit som i sin välvilja, öppen, glad och tillgänglig. W. von Francken försummar icke något tillfälle att vara kommunen nyttig och att visa huru högt han sätter stadsfullmäktigskapet. Så gaf han också 1883, då det funnits i tjugu år, ut en ganska intressant matrikel öfver fullmäktige samt under den lydande nämder, verk och inrättningar.
Bland 1863 års män är också den där herrn med det stora hakskägget och den rakade öfverläppen, men han har dock icke som de nämde sex varit stadsfullmäktig oafbrutet under de tjugufem åren. Mellan åren 1868 och 1876 fans han icke i denna församling. Han har sin plats vid ett mindre bord till höger fram om ordförandebordet, där han äfven sittande utvecklar mycken liflighet. Det är Holdo Stråle, också disponent för Rörstrand, jurist och redan vid unga år riksdagsman i borgareståndet, författare i bunden och obunden form, forskare och samlare, kvick och orolig, högljudd och oförskräckt, talar med lätthet och icke ogärna, är stark i satiren, skarp och stundom obarmhertig, en ständigt stridsfärdig ordväxlare.
I hans granskap finner man A. Hedin, en af vårt lands största parlamentariska förmågor, alltid klar i framställningen, obevekligt följdriktig, ofta skärande hvass, med en ironi som är dräpande och som framsäges utan något mildrande leende i ett ansigte, hvars rena drag med åren fått en skärpa, som icke döljes af annat skägg än de nu grånande polisongerna. På golfvet står en liten, gladlynt och välfödd person, major J. Crusebjörn, i flera afseenden en af de starka i församlingen, och samtalar med en ung herre med kanske mer än vanligt intelligent utseende äfven bland intelligensens män, liflig i sina rörelser och likväl ej utan en viss värdighet i den raka hållningen, en nutidsaristokrat som ej ryggar till baka för demokratiska sträfvanden, en af de senast invalde, byråchefen, grefve H. Hamilton, framtidsman.
Där borta sitter en fullmäktig med mycket markerade drag, ett ansigte som man aldrig glömmer och en personlighet som man nog också erinrar sig, sedan man en gång kommit i beröring med honom, en af hufvudstadens mest kände och äfven rikaste män, generalkonsul J. W. Smith, som i Sydamerika förvärfvat sin rikedom och sin affärsskicklighet. En man af de ständigt bemärkte är professor E.
