Sida 263
och ett kraftigt ansigtsuttryck som tillhöra R. Almström, en af den svenska industriens stormän, den ena disponenten för Rörstrands porslinsfabrik, intelligent, kraftig och outtröttlig i arbetet och en person som sjelf brutit väg för sin nu mera betydande ställning, ledamot af Första kammaren samt i många styrelser och komitéer, oöfverträfflig tullvän, i hvilket afseende hans åsigter torde vara bland de mest fulländade inom svenska riksdagen. För öfrigt lugn i öfverläggningen och icke älskare af fraser.
I vänligt samspråk med tullvännen Almström ser man W. Walldén, en af handelsfrihetens varmaste, grundligaste och mest talangfulle försvarare, talar aldrig i onödan, visar sig kanske ännu, oaktadt de fylda femtio åren, en lång verksamhet såsom tidningschefrde många riksdagarne och den långa tiden hos stadsfullmäktige, nästan blyg då han uppträder, men vinner alltid bifall för sin rediga framställning och det ljus han kastar öfver mången mörk punkt samt också för den fina belefvenhet som framlyser ur hans anföranden; kunde vara kraftigare i sina påståenden, men är aldrig vacklande eller osäker om hvart han vill; ser ännu ung ut, fastän både hår och skägg börjat gråna.
På andra sidan bak om ordföranden ser man ofta en lång man luta sig mot väggen. Han har ett stort hufvud och ser skarp ut, en man som ej är mer än fyrtiofem år, men redan hunnit med mycket, äfven varit minister och nu är president. Hela Stockholm känner honom. Hela Sverige vet hvad han kan uträtta. Hans namn är. Hans Forssell.
Vi ha nu endast tagit några få af våra »hundra tyranner» i betraktande, men hvart vi vända blickarne, skola vi finna framstående personligheter, af hvilka många gjort sig väl förtjänta af samhället. Där dyker fram Bolinders, den store industrimannens, hvita hufvud och omsorgsfullt rakade ansigte. Han är en bland de sex som varit med ända sedan stadsfullmäktigskapets inrättande. Bland de öfrige är Carl Grafström, en af våre gamle borgare och en af de tre ännu kvarlefvande kaptenerne vid Stockholms borgerskaps militärkårer, hvilken sedan också var kompanichef vid frivilliga skarpskyttekåren, således med ganska krigiska tycken, fastän han för öfrigt sökt försötma lifvet för sina medborgare, gammal frisinnad riksdagsman och i många offentliga värf väl pröfvad.
Till de sex hör också den rödblommige herrn där borta, med den lugna och kalla blicken, den korta och tvärsäkra figuren som vittnar om mycken samlad kraft. Det är byggmästaren J. Andersson. Och en af tjugufemåringarne i församlingen är äfven den icke synnerligt långe herrn med det gråsprängda kindskägget och ett saktmodigt uttryck, fabrikören-garfvaren A. G. Lagergren, liksom snickaren K.