Sida 262
Hernblom (nu kammarrättsråd) till ordinarie sekreterare och innehade sysslan till våren 1867, då han efterträddes af doktor Rubenson, hvilken således i mer än två årtionden egnat sin verksamhet åt Stockholms kommunalförvaltning, alltid till tjänst för ej blott stadsfullmäktige, utan äfven för allmänheten. Liksom stadsfullmäktiges kanslist, G. Lyberg, hvilken också innehaft sin befattning sedan 1867, är sekreteraren tjenstgörande äfven i bredningsutskottet, som består af tio ledamöter och fem suppleanter och med uppmärksamhet följer förvaltningen af stadens angelägenheter, till fullmäktige inkommer med framställningar och förslag, bereder till föredragning alla ärenden, i hvilka fullmäktige skola meddela utlåtanden eller beslut samt öfvervakar verkställigheten af fullmäktiges beslut.
Man må icke föreställa sig, att stadsfullmäktigskapet är lika fritt från mödor, som det är fritt från aflöning. Den som t. ex. sitter i beredningsutskottet vet nog hvad träget arbete vill säga.
Bredvid vice ordföranden har en äldre man med ingalunda åldrigt sätt att vara slagit sig ned. Ett kraftigt hufvud med gråsprängdt skägg bäres frimodigt på en spänstig kropp. Af hans yttre människa skulle det vara svårt att gissa sig till hans lefnadsyrke, men han är skolkarl, till och med lärd sådan och har i årtionden haft till dagligt umgänge icke blott skolpojkar, utan också gamle romare, hvilka icke ha några hemligheter för honom. Men gamla romareverlden vardt honom för trång, och skolsalen hade ej häller tillräckligt utrymme för de vidt skådande blickarne, hvarför han vände både romare och skolpojkar ryggen och slog sig på finanserna, vardt bankman och riksdagsman, kommunalman och fullständig nutidsman. Hans namn är R. Törnebladh, f. d. rektor, fortfarande lektor och ledamot af kungl. direktionen öfver stockholms stads undervisningsverk, men nu mer företrädesvis deputerad bland riksbankens fullmäktige, verksamt deltagande i riksdagens och stadsfullmäktiges sammanträden samt deras beredningsutskott, skarp dialektiker, utmärkt talare och alltid påräknad skålutbringare vid offentliga samkväm, då han uttrycker sig lika lyckligt i bunden och obunden form, på svenska eller latin, stadsfullmäktiges poeta laureatus med bankoreglementet i fickan.
Till kamrat vid stora bordet har hr Törnebladh kanske sin kamrat bland riksbankens fullmäktige, J. W. Arnberg, liksom han en fil. doktor och Upsaladocent, som slagit sig på det praktiska banklifvet, en lärd som uppfattat nutiden från rätta sidan och visat, att lärdomen alldeles icke är oförenlig med en växeldeputerads åligganden och med en nationalekonoms sträfvanden, lika litet som med en stadsfullmäktigs uppgift. Dr Arnberg är ingen snabblöpare. Han ser något ovig ut och rör sin giktbrutna kropp ej utan svårighet, men en framåtskridandets man är han och för det fria utbytet kämpar han oförskräckt och med segervisshet.
Bak om vice ordföranden ser man stundom ett gråsprängdt skägg
