Sida 261
klarare i andra, och nya Stockholm står till honom i outplånlig tacksamhetsskuld. Utan stadsfullmäktige-inrättningen hade vår hufvudstad sannolikt icke gjort sådana framsteg som nu, och utan Lindhagen hade stadsfullmäktige kanske icke så snart insett nödvändigheten af dessa framsteg. Den skuld som staden för framstegens genomförande ådragit sig torde icke på långt när uppväga fördelarne, och om det är i synnerhet framtiden som får betala skulden, är det ock framtiden som kommer att mest njuta frukterna.
C. E. Ekgren.
Den som nu sitter på vice-ordförandeplatsen är också en af nya Stockholms representative män. Kamrer Carl Ekgren är infödd stockholmare och känner vårt samhälles både behof och tillgångar kanske bättre än de fleste andra samt underlåter icke att göra denna kännedom fruktbärande för det allmänna. Han har själf brutit sig väg i lifvet, är hvad som kallas själfgjord man och äfven själfständig, orubblig och otillgänglig för alla sidoinflytanden. Mångårig tidningsman, har han haft tillfälle att sätta sig in i en mängd förhållanden, bilda sig fasta åsigter och förvärfvat förmåga att gifva klar form åt dem samt att öfvertyga andra om deras praktiska giltighet. Kamrer Ekgren ler aldrig i det offentliga, känner ej till skämt, är sällan ironisk, visar aldrig hänförelse, varder sällan varm i sin framställning, men han är skarp i bevisningen, obeveklig i slutledningskonsten, öfvertygande — helt och hållet praktisk och uträttar mycket utan att själf göra väsen däraf. Han går utan buller sin väg rakt fram, och tyst och sluten sitter han vid ordförandens sida.
Mannen på andra sidan bordet är en liflig natur, ser icke ung ut, men är ungdomlig, påpasslig, intresserad, verksam. Han är icke stadsfullmäktig, men utgör kanske hufvudhjulet i hela maskineriet. Det är stadsfullmäktiges sekreterare, fil. doktorn och juris kandidaten Moritz Rubenson, af en i vårt samhälle framstående slägt, som eger utmärkta representanter inom vetenskapen, förvaltningen, konsten och det praktiska affärslifvet.
M. Rubenson.
Då stadsnotarien N. W. Martin 1863 redan efter några veckor lemnade förordnandet såsom stadsfullmäktiges sekreterare, antogs v. häradshöfding E. A.
