Sida 296
Det har ock anledning att i honom hoppas en lika intelligent som kraftig teaterdirektör.
Gustaf Fredrikson kommer sannolikt att uträtta ganska mycket som högste befälhafvare med en stab och trupp där man finner de ofvan nämda betydande krafterna samt den mångpröfvade Ferdinand Thegerström, och den i sitt slag oöfverträffliga Ellen Hartman, ännu i många år otvifvelaktigt en uppburen framställarinna af »ingénue-roller», hvilka teaterförfattarne sannolikt förr afskaffa än fru Hartman ledsnar på att spela dem, och efter ett årtionde ganska visst framställarinna af både fina verldsdamer med och utan hjärta och lustiga äldre fruntimmer. På sist nämda område ha vi både fröken H. Klefberg, ett af de värdefulla förvärfven från Nya teatern, och fröken T. Åhlander, hvilka bägge utmärkta konstnärinnor redan vid unga år med framgång återgifvit gamla kvinnokaraktärer af ganska olika art, fröken Åhlander i synnerhet på det komiska området, dels ganska fint, dels mycket kraftigt.
En af de från Nya teatern öfverflyttade, fru Fahlman, har visat sig god framställarinna äfven af gamla fruntimmersroller, ehuru hennes egentliga styrka ligger i de af personlig fägring uppburna yngre karaktärerna, och hon har till och med försökt sig i det högtragiska. Finare äldre fruntimmersroller utföras fortfarande verkningsfullt af fru Swartz, som i snart tretiofem år tillhört kungl. teatern. Det ligger aderton år mellan fru Swartz’ anställning och den till tjänstgöringstiden henne närmast, fröken Bäckström, hvars komiska förmåga icke är obetydlig. Unga älskarinneroller framställas med behag af fru Rundberg. En framstående karaktärsskådespelerska är fröken Sandell, och på samma område har fröken Zetterberg gjort stora framsteg.
Men hvar är den unge älskaren, vår tids jeune premier? Hans senaste representant är nu närmare femtio år, ehuru det måste medgifvas, att hr Hartman ännu synes ung och uppträder med all den älskvärdhet man kan begära. Han är den till tjänsteåren tredje i ordningen — tjugusju års fälttåg, till och med två år mer än hr Hanson, en af den gamla romantiska skolans outtröttlige kämpar. »Jeune-premier-facket» har i synnerhet på de senaste åren varit vanlottadt. Man har skylt på elevskolan som ej förmått uppfostra unga älskare, men det kommer nog att visa sig, om teaterskolan vid konservatoriet kan uträtta mera. Vi tyckas just icke skapade för att vara älskare på scenen, och det har onekligen varit undantagsvis som någon svensk gjort lycka därmed. Till minnesvärda undantag höra i synnerhet C. G. Sundberg och G. Kinmansson. Hvarken hr Törnquist eller hr Palme höra egentligen till
