Sida 301
af Coquelin d. ä. och hans sällskap vid deras gästspel 1881. Fru Östberg vanns för Nya teatern och utgjorde stark dragningskraft.
Men äfven om operetterna gåfvo goda hus, kunde de dock icke alltid fylla den stora salongen, och när det ej är riktigt mycket folk i Nya teaterns salong, ser där tröstlöst tomt ut. Ekonomien blomstrade icke, oaktadt ansträngningarna och det goda uppsåtet. Våren 1887 försöktes en ny aktieteckning, och man hoppades, att det nitiska arbetet skulle under gynsammare konjunkturer och större oberoende leda till godt resultat i både konstnärligt och ekonomiskt afseende, men den förhoppningen uppfyldes icke. Det var sannolikt icke många andra än teaterns egna medarbetare som tecknade aktier, och dessa gjorde det för sina icke utbekomna löner.
Förslaget måste uppgifvas. Hrr Josephson och Holmquist hyrde ut teatern till ett konsortium af hrr Warberg, Falk och Collin hvilka omkring sig samlade spillrorna af det gamla goda sällskapet och tog uti med samma kraft och uthållighet som den förra styrelsen. De spelade alt möjligt, öfvade in stora och små stycken på få dagar, satte upp dem i brådskande fart och gingo oförskräckt på jagt efter lyckan. Men åskådarne voro, med undantag af söndagspubliken, färre än förut. Så hittade bolaget på att taga upp en riktig maskinpjes, »På hafvets botten», och då infann allmänheten sig, den del af allmänheten som tycker sådana stycken vara mycket intressantare än de största dramatiska mästerverk, och den delen är rätt talrik. Men vid slutet af spelåret 1887—88 återtogo hrr Josephson och Holmquist teatern, förenade sig med Frans Hedberg och bildade ett associationssällskap, hvarmed fälttåget 1888—89 öppnas.
Stockholms teatervänner glömma icke, att under hrr Josephson & Holmquists tid vid Nya teatern, har denne bjudit på gästspel af så betydande krafter, som Johannes Brun, Coquelin d. ä. och hans sällskap, Judic och van der Osten.
***
Det är äfven för en norrmalmsbo nu mera icke långt till Söder. Med spårvagn och hissverk går det ganska lätt att komma upp till Mosebacke, och kommer man dit, går man gärna på Södra teatern. Man väntar ej ens att köpa biljett tills man anländt, utan det har man gjort undan redan på förmiddagen i Allmänna tidningskontoret vid Gustaf Adolfs torg. Det händer också, att Södra teaterns salong är mera befolkad af norr- än södermalmsbor. Någon särskild lokalteater är denna skådebana icke, ännu mindre någon obetydlig
