Sida 303
logiskt sammanhang och ofta all tillstymmelse till sundt förstånd saknande tyska »Possen» kunde helt och hållet bannlysas från såväl Södra teatern som våra andra skådebanor.
Det var den 20 november 1853 som det på det nedrifna lilla värdshusets tomt uppförda Södra teaterhuset invigdes. J. W. Weselius och R. G. Broman voro föreståndare, och skådebanan kallades först »Nya Teatern på Mosebacke», men snart fick den sitt nu varande namn. Efter få år öfvertogs ledningen af den talangfulle skådespelaren L. Zetterholm, känd i synnerhet för sin humoristiska framställning af typer ur det lägre folklifvet. I augusti 1857 förstördes teatern genom vådeld, men egaren G. A. Wallman åstadkom ett nytt teaterhus som den 1 december 1859 invigdes af Zetterholm med sällskap. — Samtidigt ingick Gustaf Bergström vid Södra teatern och stannade där i tretton år, alt jämt stigande i publikens gunst. Med spelårets slut 1872 lemnade han denna scen för att med G. Haquinius drifva Mindre teatern, i dagligt tal kallad »ladan», nu ett minne blott för nya Stockholm. Men hösten 1876 (Zetterholm hade 1873 förkortat sina dagar) öfvertogo Bergström och Haquinius Södra teatern, hvilken efter Haquinius' död 1882 innehafts af Bergström ensam som hyr den af det egande bolaget och sedan 1883 i sin ordning hyr ut den till Axel Bosin och Richard Wagner.
R. Wagner.
Så snart sommaren kommer, drager sällskapet ut till Djurgården och fortsätter där sin glada verksamhet, vanligtvis med god framgång. Hr Bosin, den flitige öfversättaren och bearbetaren för scenen, visar sig endast undantagsvis såsom skådespelare, men har så mycket mera att sköta med det helas ledning, hvaremot hr Wagner utför ett stort antal roller. Han hade god skola hos Eduard Stjernström, uppträdde sedan än å Humlegårdsteatern i Stockholm, än i Helsingfors eller Göteborg samt tog 1875 anställning åter hos Stjernström som då satte upp Nya teatern, där Richard Wagner vardt en af de förnämsta och stannade till 1883, då han förenade sig med Axel Bosin. Hr Wagner är en mycket mångsidig skådespelare och har i yngre år uppträdt med samma framgång i den finare komedien som i det högre skådespelet, liksom man nu med lika stort nöje ser honom så väl i komedien som farsen. Han uppträder också med fördel i operetten. Hans Celestin i »Lilla helgonet» är en oförgätligt lustig figur. Många andra roller skulle för öfrigt kunna anföras bland en ovanligt rik spellistas.
Bosin, Wagner och Bergström äro ett tremannavälde hvars aktier stå ganska högt i nya Stockholm, när fråga är om att skaffa oss en glad teaterafton, och de som biträda dem glömmas ej häller. Mauritz