Sida 305
fröken Wiberg en af kungl. teaterns omtyckta konstnärinnor, samt fru Fahlman m. fl.
***
»En teater måste jag ha i mitt stora hus», sade byggmästaren C. O. Lundberg, då han uppförde det väldiga palatset vid Kungs- och Vasagatorna, och så uppstod Vasateatern, hvilken öppnades hösten 1886, först arbetade under skådespelaren J. A. Berndts ledning, men från början af spelåret 1887—88 öfvertogs af de tre konstnärerna Anna Pettersson, Mauritz Grunder och Wilhelm Kloed, alla tre förut kända och omtyckta af teaterpubliken.
Fröken Anna Pettersson, infödd stockholmska, uppträdde första gången på scenen i Antoinettes roll i Paillerons »Gnistan», hvilket stycke 1883 gafs på Nya teatern. Där stannade den unga skådespelerskan, hvars vackra röst, fördelaktiga utseende och hurtiga väsen snart gjorde henne till en af de mera bemärkta sceniska konstnärerna, i två år och utförde med ökad framgång åtskilliga operettpartier. Sommaren 1885 anstäldes hon vid Djurgårdsteatern och uppträdde där samt å Södra teatern i många andra operetter. Hon har studerat för Günther, Arlberg, Hillberg och Signe Hebbe, med framgång gifvit gästroller i Köbenhavn, där hennes »Lilla helgonet» gjorde mycken lycka, samt anses såsom god operettsångerska.
Mauritz Gründer gjorde sig i Stockholm först bemärkt på Nya teatern, där hans spellista var ganska omfångsrik, men hvarifrån han öfvergick till Södra teatern för att slutligen jämte fröken Pettersson och hr Kloed öfvertaga ledningen af Vasateatern. Han är en mångsidig skådespelare och god komiker, en af dem man gärna ser på scenen — så vida han icke försöker framställa Kalkas i »Sköna Helena».
Wilhelm Kloed, den tredje i triumviratet, är född i Kristiania, men kom till Nya teatern i Stockholm 1879 och uppträdde där i åtskilliga operetter till dess han 1886 debuterade på kungl. Stora teatern såsom don José i »Carmen», men önskade sedan tillgodogöra sin sångröst på egen scen.
Vasateatern har med växlande framgång försökt sig i komedien och operetten samt slutligen gjort lycka med »Sköna Helena», hvilken åter visat sig ha god dragningskraft, kanske nu dock mest genom Anna Petterssons utförande af titelrollen.
Nya Stockholm tycks, såsom sagdt, icke kunna få tillräckligt med teatrar, enär vi, utom de nu nämda, under spelåret 1887—88 hade ännu ett par: Folkteatern vid Ladugårdslandstorg i den gamla ända från