Sida 321
programmet uteslutande af svenska tonverk, och man får t. ex. höra August Södermans ypperliga konsertuvertyr utförd af hofkapellet, Vilhelm Svedboms kantat »I rosengården» till text ur K. A. Melins »Prinsessan och svennen», Ludvig Normans musik till stycken ur samma skalds »Humleplockningen», där fru Edling sjunger »Signes visa» och Salomon Smith föredrager »Kung Hakes död». Ivar Hallströms »Blommornas undran» är ock med, men priset för aftonen tager kanske Södermans kör »Hjärtesorg» med det af fru Edling utförda solopartiet.
Sådant kan Stockholms musikförening åstadkomma, och hrr Nordqvist, Svedbom och Edgren skörda i främsta rummet bifall för de utmärkt inöfvade och väl anförda körerna. Föreningen tyckes förnämligast sträfva efter konstnärlig verkan och låter därför ofta riktiga konstnärer utföra solopartierna samt begagnar kungl. hofkapellet till orkester, under det de egna medlemmarne utgöra kören.
Men så kom Andreas Hallén och stiftade en ny musikförening, som skulle själf utföra alt. Det är Filharmoniska sällskapet, som under de senare åren utvecklat mycken verksamhet, stält sin uppgift minst lika högt som musikföreningen och äfven ger stora musikverk, t. ex. Max Bruchs här aldrig förr uppförda konsertopera »Odysseus», samt sådana poetiska arbeten som Hallströms »Sensitiva», Halléns »Drömmen», Södermans »När den sköna maj» o. s. v., hvilka körer utföras med mycken finess och jämnhet.
Filharmoniska sällskapet drager till och med ut till sångarstrider i främmande land och försvarade käckt den svenska konstens banér i Köbenhavn 1888. När det icke lefver på fältfot i utlandet, hvilket naturligtvis hör till undantagen, underhåller det här hemma en jämn eld med Stockholms musikförening, men den som vinner därpå är hela vår musikaliska verld, ty det är i verklig konst som dessa sällskap söka öfverträffa hvarandra.
Redan 1820 stiftades Harmoniska sällskapet, som utgjordes af en kör på 120 personer samt en 40 man stark orkester, alla amatörer. Förste anföraren var konsul Lindqvister, en af stiftarne. Sedan leddes kören af hofsångaren I. Berg, orkestern af kapellmästaren J. Berwald. Bernhard von Beskow var efter 1831 ordförande. Småningom slappades sällskapets verksamhet och efter hela sexton års oafbruten hvila upplöstes det 1865. Redan fem år förut hade Nya harmoniska sällskapet stiftats af Günther, Hallström och Norman. Det verkade i samma riktning, men vidsträcktare och kraftigare. Kören bestod af 100 personer och anfördes af Günther. Orkestern utgjordes först af amatörer, men från 1866 anlitades vanligen hofkapellet. Det hela leddes af Norman. Sällskapet tycktes dock behöfva en omskapning, och 1878 gaf det sin sista konsert samt upplöstes 1880. Då stiftades Stockholms musikförening af Norman och Svedbom samt kaptenen, nu mera majoren Nils Selander, och medlemsantalet uppgick snart till ett par hundra aktiva och hundra passiva. År 1884 stiftades
