Sida 328
afseende utmärkt och i utrustningen praktfull konsertsal, men han hade glömt den dragningskraft som här är mäktigare än verldens alla aftonorkestrar. När han märkte sin glömska och sökte afhjälpa den, sade myndigheterna nej. Så slutade Sveasalens första vårtermin.
När sommaren kommer, vill äfven den mest musikaliska stockholmare icke höra musik inom fyra väggar. Då skall han ha frisk luft, blomdoft och ångor af parkernas gräsmattor för att njuta af tonerna, och så skall han ha ett bord och på det bordet flaskor och glas. Då ser den musikaliska verlden ut på det sättet, den nämligen som har råd att sitta vid bord med flaskor i fria luften. Den som ej har råd till det, får nöja sig med dragspelen om söndagarne i Hagaparken och på Djurgårdsbackarna samt då och då en dålig fiol, men fiolerna äro i det närmaste undanträngda af »piglocken», dragspelens namn på folkspråket.
Positiven lefva, men äro ej så talrika som förr och få nu mera ej låta höra sig på gatorna, endast på gårdarne och i gömda skrymslen. Men ännu komma Domenico och Bartolomeo och de andra från Parma och Piacenza med egna positiv eller med ett som de hyrt af någon »padrone» där nere i hembygden och de bo vanligtvis vid Glasbruksgatan och ha ofta rätt talrika familjer, en och annan markatta, några lärda foglar o. s. v., och alla måste de räknas till vår musikaliska verld.
*
