Sida 334
I andra hälften af salen skocka sig åskådarne, och de ha ej mindre roligt, tyckes det. Bland dem göras iakttagelser och anmärkningar, än blyga och aktningsfulla, än djärfva nog och ej så litet närgångna. Först och främst måste man ha reda på med hvilka de kungliga dansa. Konungen själf valsar icke, men i första fransäsen för han i afton kronprinsessan, sedan den senare förut dansat vals med prins Oskar, och kronprinsen valsat med en dotter till excellensen utrikesministern samt prins Karl med en fröken, hvars far är beredd att gå in i ministären. Fransäser, valser och polkor följa på hvarandra, och excellensen statsministern tillåtes i fransäsen föra kronprinsessan vis å vis det stora tyska rikets sändebud och makan till det stora ryska rikets militärattaché. Löjtnanter få också dansa med kronprinsessan, till och med en löjtnant som icke är adelsman. Sådant är vårt tidehvarf. Längre ned än till löjtnanter har det ofrälse likväl icke ännu hunnit. En ofrälse kungl. sekter får ännu ej något hopp.
Det är om sådant och mycket mera man samtalar i den tätt packade människomassan i salens nedra del, men der hviskas också politik och ej så litet statsekonomi och man yttrar sina farhågor för spanmålstullen och teateranslaget. Några äldre herrar draga sig ur trängseln och slå sig ned här och där i våningen för att mera ostörda kunna afhandla några vigtiga frågor samt komma öfver ens om ett viraparti till aftonen därpå, så vida det icke skulle hindras af plenum i kamrarne.
Men man lefver icke af bara iakttagelser och politik med statsekonomi och vira i perspektiv, ej ens af Fahrbaeh-polka eller Ekdahl-vals. Man behöfver också något invärtes, äfven om man dansar med den mest förtjusande förnäma fröken eller den intressantaste unga grefvinna, och den förtjusande damen längtar efter en glace, skulle hon också dansa med den »gudomligaste valsör», och derför fylles mellan danserna vestibulen som leder från Hvita hafvet till kronprinsens våning. Där fortsättas de lifliga samtalen och utbytet af blickar och artigheter under det champagne och seltersvatten af majestätiske lakejer i kungliga livrét utan uppehåll hällas i ständigt framräckta glas. Det är ett litet extra paradis, denna till buffet förvandlade vestibul med blommor och gröna växtgrupper och glada ungdomspar.
Det är en half timme före midnatt och tiå, att supera. Till och med långt förut har man börjat därmed en trappa ned, i ordenssalarne, där gudarne af lägre ordning — gudar äro alla som infunnit sig på slottet denna afton — få sin ambrosia och nektar, men ambrosian ser efter en half timme just icke synnerligt inbjudande ut. och nektarn flyter ej blott i gudarnes strupar, utan äfven på bordsdukarne. Det är visst ett olympiskt gästabud, men gästerna betänka