Sida 336
ej alltid hvar de äro, och för att komma åt rätterna, af hvilka dock så tillräcklig mängd finnes, föres ofta ett allas krig mot alla. Det går i mer än ett afseende hett till i denna afdelning, och nog är det ofta mycket hyggligare på en helt vanlig huggsexa, vare detta sagdt utan att vilja säga något ondt om gästerna i ordensrummen. Annorlunda ser det naturligtvis ut i gästvåningen samt i drottningens yttre och inre matsal. Där är det riktigt olympiskt. I gästvåningen få de sin aftonmat som ha majors rang och deras damer. I den yttre matsalen bespisas gäster från och med generaladjutants till och med öfverstes rang tillika med damer och i drottningens inre matsal äta de kungliga, statsråd, diplomater samt personer af generalmajors rang och därutöfver tillika med dessas damer.
Efter supén serveras kaffe för ordenssalsgästerne i öfra våningen, och trängseln till kaffebordet är stark och ihållande. Många stanna vid kaffekoppen och likörglaset. Andra draga sig åter in i balsalen. Men nu komma de dansande som superat i gästvåningen, ett festtåg af glad och lysande ungdom, och med, lätta steg ila de åter ut i Hvita hafvet. Nu börjas kotiljongen, hvilken visst icke är afskaffad på hofvet, ehuru man försökt att tränga ut den ur enskilda kretsar. Den måste man naturligtvis vara med om, i fall man har rätt till det, eller åt minstone se på. Men så höres här och där bland herrarne: »Om vi nu skulle gå till Kung Karl?» Konung Oskar har under hela aftonen gått omkring och samtalat med sina gäster. Han vet alltid att finna samtalsämne, är alltid vänlig och hjärtlig och visar detta i hög grad på de kungliga balarne. Gästerna buga och småle, stamma och buga om igen, men tyckas känna sig mycket lyckliga öfver den kungliga vänligheten.
Så utrymmas småningom de kungliga salarne. Klockan har slagit ett. Nu gäller det att återfinna sina öfverplagg. Lycklig den som har claque’n fortfarande under armen och galoscherna i öfverrocksfickan, ty öfverrocken själf brukar man verkligen få tag uti. Men den som stält galoscherna vind för våg i trappan och satt hufvudbonaden att hålla dem sällskap är ej säker på att återse dem, men finner naturligtvis en annan hatt och ett par andra galoscher, och det kan ju hända, att den hatten icke är alt för stor samt att galoscherna ej äro så små, att man åt minstone får tårna i dem och kan på det sättet forsla sig till Kung Karl. Damerna packas in i vagnarne, men det är icke sagdt, att den manlige ledsagaren också kryper in i vagnen. Han behöfver frisk luft och vill se huru det går till på nyss nämde kafé och därför går han till fots dit och tänker bara »titta in».
Under en lång följd af svenska kungabalar har det hört till de manlige gästernas sedvana att efter slutad bal titta in på kafé Kung
