Sida 342
bildad bordsgranne, hvilken kan tala om både Arvid Ödmann och Caroline Östberg, om Innocensen och Amaranten samt till och med bar icke blott sett »Rosmersholm», utan äfven läst en god del af de många djupsinniga utläggningarna och som finner det obegripliga ofantligt intressant, under det damen på andra sidan, så filosofie kandidat hon än är, eller kanske just af den orsaken, förklarar den vara galen som grubblar öfver Ibsen och ännu mera den som öder bort tiden med att läsa hans uttolkare. Ni finner er road, dricker först med den ena grannen, sedan med den andra, höjer ett tredje glas mot en vän midt emot, uppmanas af värden att med honom tömma ett fjärde och finner tillvaron ganska dräglig.
Det är fortfarande franska viner som mest drickas. I förra århundradet hade rhenvinerna öfverhand. De förekomma nu i färre antal än de spanska och iskänkas vanligen endast efter fisken. På finare middagar bjudes Constantia till deserten, någon gång under middagens lopp Capri, men för öfrigt äro vinsorterna nästan lika oföränderliga som maträtterna, och Stockholm torde icke ha många verkliga kännare, skulle äfven de som anses för sådana vara ganska talrika.
Redan vid första glaset ofvanpå soppan, vanligen bordeaux, ehuru en och annan äldre finsmakare föredrager sherry eller madeira, dricker värden sina gäster till i samlad trupp, och sedan vidtager det enskilda »tryckandet». Det är ej i Stockholm som i Köbenhavn, att skålarne börja redan vid första rätten och sedan fortgå oafbrutet, enär hvar och en af de manliga gästerna där anser sig fela mot godt bordskick, om han icke stiger upp och föreslår en skål samt gör detta i ett så långt tal som möjligt, hvarigenom middagsätandet i väsentlig grad inskränkes och de enskilda samtalen nästan helt och hållet undertryckas, så mycket mera som det nog händer, att hela bordsällskapet mellan hvarje skål, äfven på ganska fina, till och med officiela middagar, unisont afsjunger en och annan sång på ett halft tjog strofer.
En dansk middag är egentligen en tal- och sångsammankomst, med några bitar mat och ett par glas vin till mellanspel. En stockholmsmiddag tillgodoser så väl materiela som intellektuela behof, och de enskilda samtalen äro ofta lika lifvande som vinerna, men ingendera försummas för långrandiga skåltal. Först vid desserten börja hos oss, liksom i Frankrike, skålarne, och på enskilda middagar äro de vanligtvis icke många. Till slut föreslås af värdinnans högra granne, en af »stekgubbarne», de som ha förtroendet att sitta på denna hedersplats, en skål för värdfolket, och den drickes naturligtvis med jubel.
