Sida 346
professor Carl Curman och fru Calla Curman äro hemma för sina vänner onsdagarne den ... och den, också vid samma tid, samt ordet »hvardagsdrägt» i kortets högra hörn. Man infinner sig när man vill under de angifna timmarne och träffar alltid intressant sällskap, vare sig att det är i den präktiga våningen med den stora salongen med takmålningarna, i det gamla s. k. spökslottet vid Kungsbacken, som för några år sedan undergick fullständig omskapning och eges af L. J. Hiertas arfvingar och där hr och fru Retzius mottaga sina vänner i ett älskvärdt hem, eller det är i den förut omnämda vackra villan vid Floragatan, där hr och fru Curman omgifvas af utmärkta konst- och konstslöjd verk, bland hvilka de vissa aftnar vilja se sina vänner.
Själfva den byggnad, där sist nämda aftonsamkväm, verkliga »salonger», hållas, är ej blott i sitt redan omtalade yttre, utan äfven i det inre så egendomlig, att den torde förtjäna en skildring såsom karaktäristisk för nya Stockholm. Den i två våningar af tegel uppförda och med greciserade detaljer prydda byggnaden med sin starkt utspringande, af sirade konsoler af trä uppburna takfot, har öfver ingången en liten portik utanför den anspråkslösa vestibulen, hvarifrån en bred, af några få steg bestående trappa leder till ett i husets midt beläget, genom båda våningarna gående, med takljus försedt rektangulärt rum, påminnande om den antika bostadens atrium. I stället för de i detta senare vanligen förekommande kolonnerna för uppbärande af den i öfra våningens höjd på alla sidor löpande balkongen, uppbäres denna af starka takbjelkar.
Den som första gången inträder i detta atrium, erfar en angenäm öfverraskning. Det är ett stycke af den antika verlden, tycker man, och likväl är det ett med våra förhållanden fullt öfverensstämmande och ej häller med vårt klimat oförenligt rum som förenar den antika byggnadskonstens sköna jämnmått med nordisk hemtrefnad. Rummet är på dagen fullt upplyst af sitt takljus, och på aftonen erhåller det en lika tillräcklig som behaglig belysning af stora hängande lampor som på gästaftnarne kasta sitt ljus öfver månget karaktäristiskt nutidshufvud, tillhörande någon af vetenskapens, konstens eller literaturens framstående idkare. Skådar man upp åt balkongen, finner man denna på sådana aftnar också upptagen af en utsökt samling herrar och damer, och man ser många vackra och intelligenta kvinnoögon blicka fram mellan storartade palmer, filodendror och andra sydländska växter som i den rikaste grönska slingra sig längs balkongräcket och böja sig långt öfver salongen där nere.
Blickar man bak om gästerna i bottenrummet, finner man väggar som äro »boaserade» öfver manshöjd och på dem en hylla som
