Sida 345
eftersträfvansvärdt. Emellertid händer det äfven nu i intelligenta hem, att man bjudes på sittande supé. Det är galenskap visserligen att sätta sig ned för att grundligt äta och dricka på en sen nattlig timme, men det är åt minstone metod i galenskapen, och det kan vara alldeles förtjusande roligt. Kunde äfven den gamla goda plägseden, att den som röst har sjunger en visa vid bordet, åter upplifvas, vore nöjet ännu större. Men ... vi ha inga visor, åt minstone inga nya, som kunna sjungas i bildadt sällskap. Nya Stockholm har ej någon Valerius, ingen Franzén häller, och om Bellman sjunges, sker det i kör och ej, såsom det borde vara, med solostämma. Vi ha operan och musikföreningarna och — Berns. Andra tider, andra seder.
Ett bruk som uppstått under senare år och tyckes utvidga sig är att en familj bjuder sina vänner icke till sitt hem, utan ställer till ett yppigt gästabud på ett värdshus, och det med eller utan bal. Det har onekligen sina fördelar, enär man därigenom slipper från alt det bestyr och alla de obehagligheter som föregå och efterfölja stora fester i hemmen, då dessa äro så att säga upp- och nedvända i många dagar för att värdigt kunna mottaga gäster under några timmar. Något intryck af hemlif skänka däremot dessa tillställningar naturligtvis icke, men de kunna likväl vara ganska angenäma och äro vanligen mycket präktiga, i synnerhet då de, såsom ofta, gifvas i Grand Hotels stora våning med ett rikt och smakligt smörgåsbord i vapensalen samt ett stort förråds- och många små förtäringsbord i stora festsalen, hvarefter man åter samlas kring bålarne i först nämda rum och skiljes sent efter midnatt. På det sättet kan en familj, hvars alla vänner icke få plats i familjens våning, se omkring sig ett par eller tre hundra på en gång och därmed i fullt mått tillfredsställa gästfrihetens fordringar. Detta är nya Stockholm.
Men en annan yttring af gästfrihet, som otvifvelaktigt kan betraktas såsom en välgörande ombildning af vårt sällskapslif, är den som utgått från andra hem i Stockholm och syftar att skapa verkliga »salonger», där i allmänhet intelligenta män och kvinnor träffas och där i synnerhet konstnärer, skriftställare och vetenskapsmän samt framstående slöjdidkare kunna vara säkra att få utbyta tankar med hvarandra utan att intresset i främsta rummet tages i beslag af mat och dryck, men där dessa ej häller saknas, där det aldrig spelas kort och icke rökes, om ej möjligtvis det senare under någon kort stund i ett aflägset rum.
Man erhåller ett kort, genom hvilket man underrättas t. ex. att professor Gustaf Retzius och fru Anna Retzius äro hemma för sina vänner söndagarne den ... den ... och den ... klockan 8—11 e. m., och en annan dag kommer ett kort med tillkännagifvande, att