Nya Stockholm

vetenskapsakademi-bibliotekarien Ahlstrand, hvars lifliga sinnelag är så äkta idunesiskt.

I grupperna på golfvet synas Edvard Swartz, skådespelaren, Frans Hedberg, teaterförfattaren, och någon gång lyser Anders Willmans vänliga anlete upp ett ganska stort område, men i allmänhet ser man ej mycket till de sceniska konstnärerna, hvilka ofta äro af sin tjänstgöring hindrade att infinna sig. Bland de flitigare i sällskapet äro dock skådespelarne Christiernsson och Personne. Någon gång kommer Viktor Holmqvist, glad och vänlig.

Bland sällskapets många vetenskapsmän saknas sällan professorerna Chr. Lovén och Gyldén, och en af de lefnadsfriskaste »idunesare» är Axel Key, hvilken kommer i sällskapet för att röka sina tio sista cigarrer, så vida han ej spar ett halft dussin till det nattarbete som kanske väntar honom efter hemkomsten under det inträdande dygnets första timmar. Hvad är det som bibehåller den långt in på femtiotalet hunna vetenskapsmannen, riksdagsmannen, komitéledamoten m. m. vid oförsvagad arbetskraft? Hvad är det som åstadkommer, att hans anlete ständigt är lika strålande gladt, lika ungdomligt leende? Det är naturligtvis för att han lefver på så förtrolig fot med Idun.

Det är samma förhållande med Gustaf Retzius. Det har sagts, att han, som lär ha känt sig något nervös efter fullbordandet af stora vetenskapliga verk, hemtat nya krafter, då han öfvertog ledningen af en stor daglig tidning. Men rätta orsaken att han icke blott stod ut med, utan äfven kände sig stärkt af ett så öfveransträngande arbete var att denne vetenskapsman, lärare, skriftställare och tidningsledare är en af Iduns egen familj.

Hvad tror ni är orsaken till Nordenskiölds uthållighet bland yttersta nordens is? Alldeles detsamma. Se, så lugn och säker han nu sitter i soffhörnet i salongen närmast salen, röker och smuttar på något drickbart i godt sällskap. Det är på samma sätt med alla iduneser, alla sanna, såsom bibliotekarien Wieselgren skulle säga, d. v. s. de som varit trogna i många år, som icke försumma någon sammankomst och icke gå alt för tidigt hem.

Cigarröken ligger i täta moln i de två nämda rummen. Om man icke ser sina vänner, hör man dem dock. Nämden, Iduns konstitutionela styrelse, ett nästan uteslutande professorsregemente som regelbundet återväljes hvarje år, återkommer från ett af de inre rummen, dit den en kort stund förut drog sig tillbaka för att regera litet. Ett klubbslag höres från salen. Det är gudinnans statsminister, som med Idunsäplet äskar ljud och sedan uppläser namnen på de lycklige som invalts till ledamöter samt på dem hvilka äro gäster för aftonen och dessas borgesman, d. v. s. som anmält dem och svara