Sida 357
huru han skulle bära sig åt för att söka en klockarebefattning. Emedan dessa tjänstemän lefva bland och handskas med så mycket böcker, anses de af många såsom lexikon, i hvilka hvar och en har rätt att slå upp efter behag.
Rekvisitionen går med den vid lånedisken befintliga hissen upp till en högre våning, så vida det gäller utländsk literatur, och den begärda boken kommer snart neddansande med samma lägenhet eller hemtas den, om det är en svensk bok, från ett inre rum i bottenvåningen och bäres till den vid sitt bord afvaktande rekvirenten. Det är alltid »ferm expedition», ofta med ett helt tjog böcker till en enda plats.
Har man så kommit i besittning af hvad man åstundat, kan man alldeles ostördt öfverlemna sig åt studier ända till klockan tre, då biblioteket stänges. Fullkomlig tystnad råder i den stora salen. Skulle något högljudt samtal någon gång afhöras, nedtystas det genast genom vänlig erinran från tjänstemännen. Det är nästan såsom vore man i ett trappistkloster, men ett mycket angenämt trapisteri med bokskatter rundt omkring sig och frihet i alt annat än den högljudda yttranderätten.
Behöfver man lexikon, biografiska, historiska eller andra handböcker och hjälpredor, finner man ett rikt referensbibliotek på läsesalens hyllor, där man eger rätt att själf betjäna sig. Men på salens gallerier må man ej uppträda. De där förvarade böcker, i allmänhet tillhörande utländsk literaturhistoria, bibliografi och typografi, begagnas endast efter rekvisition.
Biblioteket besökes af olika samhällsklasser, från och med medlemmar af regeringen ända till gardister och artillerister. I allmänhet torde det vara verklige forskare, skriftställare, bokmakare och studerande som utgöra de besökandes flertal, unga och gamla, män och kvinnor, om hvarandra. Ännu för några år sedan syntes Anders Fryxell ofta i läsesalen, och det är icke så länge sedan man där fick se P. E. Bergfalk, hvilken fortfarande egnar sig åt vetenskaplig forskning. Häfdetecknaren F. F. Carlson var ända till kort före sin död trägen gäst. Hans Forssell synes där ofta. Professor G. Saloman arbetar flitigt för sina undersökningar i forntida konst, och P. O. Bäckström egnar sig med ungdomlig ifver och rastlös ihärdighet åt sina historiska forskningar.
Doktor Ahnfelt har sitt högkvarter längst upp i öster. På en mera central plats sitter Birger Schöldström och skapar af gamla tidningsnotiser, visor och annat småtryck med flitig och konstförfaren hand en hel rad förbiskymtande skuggor, sätter i hop camera-obscurabilder och manar stundom fram en återuppstånden skämtare.
