Sida 36
Sofia, som skänkte till att börja med 2,000 och sedan 10,000 kr., vardt det möjligt för byggnadsaktiebolaget S:t Erik att i hast uppföra lämpliga barackbyggnader. Dessa äro i stadens byggnadshistoria märkliga äfven därför, att de uppfördes af trä, ett byggnadsämne som förut i mer än hundra år varit här bannlyst, men genom 1876 års byggnadsordning tilläts i stadens ytterdelar.
Gamla arbetarebostadsföreningen, af 1873, är den äldsta af dessa föreningar, men innan det årtiondets slut funnos 50 sådana med bort åt 8,000 medlemmar samt några och fyrtio byggnader med tillsamman tusen särskilda lägenheter.
Samtidigt började man uppföra bostäder för mer bemedlade och rika, och det dröjde ej länge förr än man var midt uppe i den vilda byggnadsspekulation som utmärkte ingången af 1880:talet.
***
I ett par hundra år hade Stockholm haft lika stort område som nu, men det begagnade sig icke af det i alla delar. I utkanterna lågo stora sträckor obrukade eller på sin höjd upplåtna till tobaksland med afskyvärdt fula, rödmålade och vanligtvis illa snedvridna lador till tobaksbladens torkande. Här och där hade man en liten ladugård, där en »kogubbe» vanskötte några få kreatur som lemnade en i sig själf dålig och af egaren ytterligare försämrad mjölk. Det var i den »gamla goda tiden», och hon räckte ända in på sjutiotalet i vårt århundrade. Men då fann man nödigt att bebygga staden ända ut till gränslinierna.
Redan 1863 hade öfverståthållareämbetet fäst handels- och ekonomikollegiets uppmärksamhet på vigten och behofvet af en plan för reglering af öppna platser och byggnadstomter i vissa trakter af hufvudstaden, äfvensom af undersöknings företagande om sättet att genom utsträckning och utvidgning af redan befintliga gator i hälsoafseende bereda förbättring och tillfredsställa den växande samfärdselns behof.
Detta var första anledningen till den stora gaturegleringen i vår tid. Plan utarbetades då af stadsingeniören A. W. Wallström och byggmästaren A. E. Rudberg, men kom aldrig till utförande. Först tretton år efter frågans uppkomst bestämdes plan för en del af Ladugårdslandet, norr om Norra Humlegårdsgatan. Stadens byggnadschef, major C. J. Knös, och stadsingeniören J. R. Brodin hade då uppgjort förslag till regleringsplaner för olika delar af hufvudstaden. Aret därefter, 1877, stadfästes planen för Ladugårdslandet, söder om Norra Humlegårdsgatan, och 1879 för då ännu oreglerade delar af samma stadsdel samt för hela Norrmalm. År 1880 fingo Södermalm och Kungsholmen sina regleringsplaner stadfästa, och då gjordes äfven ett tillägg för Norrmalm.