Sida 37
Det var således först med åttiotalets början som Stockholm hade sin nya stadsreglering färdig — på papperet. I verkligheten hinner den ej helt och hållet genomföras till årtiondets slut. Men åtskilligt är redan fullbordadt, och man kan säga, att den i mycket förändrat stadens utseende, satt en ny prägel på gamla stadsdelar och skapat några alldeles nya samt därmed icke så litet inverkat äfven på invånarne. Den person som kraftigast därtill bidragit är justitierådet C. A. Lindhagen, Stockholms förnämste kommunalman i nyare tider.
Till förvärfvande af mark för ändamålet har Stockholm till medlet af åttiotalet gifvit ut 1,845,300 kronor, i rundt tal räknadt. För planering betaldes till samma tid 906,900 och för gatuläggning 595,000. De tre utgiftsposterna gå således till 3,347,200 kr. Men vid tomternas afyttrande fick staden under den tiden tillbaka 1,464,800, så att slutkostnaden gick till omkring 1,883,000 kr. Det kan tilläggas, att afyttrandet gifvit öfverskott i alla stadsdelar, på öfre Norrmalm ej mindre än 978,000 kr.
***
Långa gator ha vi fått. Det är en ny gata som är lika lång som Götgatan. Det är Odengatan, som tog namnet från Odensgatan, nu Brunkebärgsgatan, men går långt derifrån, från Atlas verkstäder vid Rörstrandsviken ända till Valhallavägen, således tvärt öfver norra delen af Norrmalm; och när Birger Jarlsgatan någon gång varder färdig, håller hon ännu flera meter i längd, men kommer dock att öfverträffas af Folkungagatan på Söder. På ingen annan gatas öppnande har Stockholm väntat med så stor otålighet, som på Birger Jarlsgatan. Man har icke nöjt sig med, att hon fått sin början i den nordligaste delen, nästan ute i Roslagen, utan fordrat, att hon skall öppnas i rätta ändan, i f. d. Hammerska hörnet vid Nybron — f. d. Nybron kunde man ock säga, ty där har icke på lång tid varit någon bro — ett alt för vanprydande hörn i vårt årtionde.
Ännu i slutet af åttiotalet trängas vi på våra gator, t. ex. på Biblioteksgatan, den gamla Packartorgsgatan, sedermera och ända in i midten af årtiondet kallad Norrmalmsgatan, hvilken i sitt nya skick dock ej är äldre än något öfver trettio år. När gatan drogs ut till Humlegården och fick ett nytt namn, begick man den oförsigtigheten att göra det namnet förvillande likt med hvad man fortfarande kallar gatan näst intill, Norrlandsgatan, men, hvad ännu värre var, man gjorde henne ej tillräckligt bred.
De gator man nu anlägger få däremot en bredd som väl torde vara tillräcklig under det närmaste århundradet. Den största bredden
