Sida 369
patentbyråns, en inrättning som följer med sin tid, åt minstone på hvardagsförmiddagarne.
Vår hufvudstad lider således brist på tillfälle att begagna offentliga, kostnadsfritt upplåtna läsesalar på de stunder som för flertalet äro de enda lediga. Hvad skall en läslysten ensling således taga sig till på aftnarne? Lyckligtvis har han tidningskontoren och Stockholms läsesalong, som dock icke äro kostnadsfria för honom. Men för fem öre kan han på ett af de nämda kontoren få sitt lystmäte på hela stockholmspressen.
Interiör från Läsesalongen.
Stockholms tidningskontor äro rätt goda, men lugna tillflyktsorter äro de icke. De som köpa tidningar komma och gå, slamra och skramla med tidningar, slantar och prat och bekymra sig föga om den stillhet som en uppmärksam tidningsläsare kräfver. Vanligtvis är också utrymmet föga tillfredsställande. Icke sitter man riktigt bekvämt häller, och från den oupphörligt öppnade dörren drar det ganska obehagligt.
Vida bättre är det i Stockholms läsesalong, i hörnet af Beridarebansgatan och Klara Bergsgata, där stora flaggan svajar utanför ett hus som eges af själfve konungen. Där kan den kunskapstörstande enslingen, vare sig man eller kvinna, finna vederkvickelse i en rymlig lägenhet på fem rum, sitta bekvämt och under tystnad omkring sig
