Sida 370
genomläsa så många tidningar och tidskrifter han hinner med till kl. 10 på aftonen samt när han går hem få med sig en efterlängtad bok. Bättre kan den läslystne icke begära, men det är naturligt, att det kostar honom mer än på ett tidningskontor.
Länge tålde det innan Stockholm fick denna salong, och anmärkningsvärdt är, att då vår hufvudstad redan hade öfver hundratusen invånare, egde han hvarken en sådan läselokal eller något enda af de nu så talrika tidningskontoren. Man hade visserligen »Sällskapet», där åtskilliga tidningar lästes, men det är icke alla som kunna eller ha lust att vara ledamöter af denna tämligen dyra klubb. Ville man, såsom det heter, »titta i ett blad» utan att köpa det, kunde sådant ske endast på en källare, ett kafé eller i en kryddbod, men på intet af dessa ställen hade man tillfälle att i fred och ro taga kännedom om tidningens innehåll. Om man betänker, huru ofantligt många stockholmare nu läsa de dagliga bladen utan att köpa dem, under det bladens antal, prenumerationen och lösnummerförsäljningen likväl tillväxt i starkare förhållande än folkökningen, skall man finna hvilka storartade framsteg tidningsläsningen gjort på ett par årtionden.
Det var först med ingången af 1867 som läsesalongen uppstod. I början var den afsedd för endast fruntimmer. Inbjudningen utgick från »Tidskrift för hemmet», d. v. s. från fröken Sofi Leijonhufvud (nu enkefru Adlersparre), hvilken jämte fru Lind af Hageby, fröknarna H. och A. Hierta (nu fru Retzius), fruarna Limnell och Wallenberg, m. fl. damer sökte gagna den bildningssökande kvinnan. Länge dröjde dock icke förr än läsesalongen gjordes tillgänglig för äfven herrar. År 1874 bildade sig ett bolag med namnet »Stockholms läsesalong», som icke hade penningvinst till ändamål, utan endast önskade att genom ökade tillgångar kunna utveckla företaget, men tillgångarne voro ej större än att aktiekapitalet slukades för läsesalongens ordnande och underhållande. År 1882 undergick salongen en pånyttfödelse och öfvertogs af Föreningen för Stockholms läsesalong. Genom en basar bildades en fond, som f. n. uppgår till något öfver 11,000 kr., och läsesalongen kunde förskaffa sig sin nuvarande ganska ändamålsenliga lokal, hvilken hålles öppen mellan kl. 9 f. m. och 10 e. m., hälgdagar dock endast kl. 2—10 e. m.
Stockholms läsesalong, hvilken under de senaste fyra åren föreståtts af fröken M. v. Below och förut under tio år med stor omsorg leddes af fru M. Broomé samt åt hvilken fröken A. Wensjoe och många andra damer egnat sina tjänster, är icke så storartad som Athenæum i Köbenhavn, kanske ej ens så betydande som motsvarande i Kristiania, men likväl icke utan sin vigt i stockholmslifvet. De stora läseanstalterna i de andre skandinaviske hufvudstäderne äro verkliga sällskap, i hvilka endast medlemmar infinna sig. De äro nästan ensamma på sitt område och icke, såsom här, underkastade medtäflan från tidningskontor. Men, utom att största flertalet af utländska tidningar