Sida 372
och lättare literatur i allmänhet hemtas från lånbiblioteken. Af de senare finnas åtskilliga, men det är nästan blott ett enda som är af någon större betydenhet.
Redan mot slutet af 1500-talet finner man »bokförare» eller bokhandlare i Stockholm. Åt minstone nämnes såsom sådan en Herman Sulkens, och i medlet af följande århundrade erhöll Johan Janssonius bokhandelsrättigheter, men något lånbibliotek tyckes icke ha funnits förr än i medlet af 1700-talet, då ett sådant skall ha anlagts af den bekante boktryckaren, bokhandlaren och skriftställaren Lars Salvius, hvilken genom sitt gifte med boktryckaren Joh. Laurentius Horrns enka Helena In de Betou kom i besittning af det berömda Horrnska boktryckeriet och »för sina märkliga förtjänster om svenska bokhandelns upphjälpande» erhöll direktörs namn, »med lika rang och heder som assessorerne i kollegierne.»
År 1783 upprättades ett lånbibliotek af F. A. Cleve, kantor i Tyska församlingen och kollega i Tyska skolan. Katalogen var på tyska och biblioteket i synnerhet utländskt. Det delades i en afdelning »für erwachsene Personen» och en »für die Jugend». Den sista katalogen är tryckt 1802. Tio år efter grundandet af detta lånbibliotek anlades ett nytt af C. C. Behn, som gaf ut katalog på svenska, tyska och franska. Den sista katalogen är af 1828, men då hade magister A. Wiborgs lånbibliotek redan länge funnits (sedan 1811), det mest betydande som Stockholm egt, samt flere andra, såsom (G. E. Rademines och »kungl, sekreter» J. D. Flintenbergs (1800) i Gelsingska huset. Flintenberg hade varit riksantikvarie, men afsagt sig befattningen, fick titeln af förste expeditionssekreterare och afled (1819) såsom skolrektor. Han hade vidsträckt beläsenhet samt var äfven författare.
Magister Wiborg var dock den som utvecklade denna rörelse till större betydenhet än förr, och efter hans död innehades lånbiblioteket någon tid af bokhandlaren W. Isberg samt öfvertogs sedan af magister W. Baumgarten. Under flera år sköttes det hufvudsakligen af Ferdinand Holmström, vitter författare, prisbelönt af svenska akademien († 1858).
Såsom man ser, har lånbiblioteksrörelsen i Stockholm rätt vackra anor och har skötts af åtskilliga literära och vetenskapligt bildade personer. Så hade ock den bekante vitterhetsidkaren F. B. Cöster ett lånbibliotek här på 1830-talet. Det Wiborgska, slutligen kalladt f. d. W. Baumgartenska, flyttades från Storkyrkobrinken till 48 Drottninggatan och fans där ännu på 1860-talet, då det såldes till enskild person, ryttmästaren, frih. A. F. Kurck och fördes till det gamla Oxenstjernska godset Tidön, som 1863 inköpts af Kurck.
Utom Per Götreks, den originela bokhandlarens, lånbibliotek vid Nya Kungsholmsbrogatan, Stora Gråmunkegränd m. fl. ställen, som fans redan på 1830-talet och Maria de Vylders lånbibliotek som i senare delen af 1840-talet hade sin lokal i n:o 14 Enkhusgränden (Hamngatan), innehade bokhandlaren J. J. Flodin från 1842 ett väl försedt och mycket anlitadt i frimurarebarnhusets egendom vid Malmtorgsgatan (nu badhuset), hvilket 1872 öfvertogs af G. A. Ljungholm och sedan 1883 eges af fröken Emma Pettersson, 38 Mäster-Samuelsgatan. På 1850-talet innehade också fru Spanier ett lånbibliotek, och i därpå följande årtionde funnos äfven C. & O. Carléns, Hellgrens, Janssons, Maas’, Schylanders, Seeligs och Strandbergs lånbibliotek.
År 1855 grundade bokhandlaren A. Grönberger ett nytt lånbibliotek och behöll det i tio år, då han sålde det till fröken C. Kjellman som i några år