Sida 382
främling, men när en gammal bekant infinner sig, tål det icke länge förr än den store upptäcktsresanden är inne på sitt älsklingsämne. Det är i denna anspråkslösa bostad i den låga bottenvåningen som frih. Nordenskiöld, en af samtidens ryktbaraste lärde, har sitt lugna och älskvärda hem, där han bland maka och barn, med undantag af den korta tid om somrarne han vistas på sin egendom Dalbyö i Södermanland, hvilar ut mellan långväga och farliga ströftåg och funderar på hvart han nästa gång skall styra kosan samt under tiden fullända något nytt vetenskapligt arbete och sköter sin tjänst såsom intendent för de mineralogiska samlingarna vid naturhistoriska riksmuseum.
A. Nordenskiöld.
Det är ock i detta rum och i ett mindre innanför detta som frih. Nordenskiöld bland annat utarbetat sina vetenskapliga iakttagelser från Vegaexpeditionen och med den storartade silfvervasen i den egendomliga stilen dagligen för sina ögon, ett dyrbart minne från yttersta östern, en skänk från Hongkong, skildrat Vegas färd; men det är också i samma rum som han studerat kungl. propositioner och andra riksdagshandlingar samt förberedt sig till anföranden i Andra kammaren. Den store vetenskapsmannen samt oförfärade och outtröttlige forskningsresanden har utan att försumma sina vetenskapliga uppgifter egnat en del af sina krafter åt det riksdagsmannavärf, till hvilket medborgares förtroende kallat honom. Äfven i detta afseende är han en representativ man för nya Stockholm, lärdomens och det praktiska medborgarskapets lika verksamme utöfvare. Till ett så omfattande arbete fordras dock mera tid än hvad vanliga människor anslå åt sin verksamhet. Redan tidigt på morgonen finner man professorn i full sysselsättning, och sällan lemnar han skrifbordet förr än midnatt för länge sedan är förbi, möjligtvis med undantag af de aftnar, t. ex. Idunsaftnar, då han långt in på natten skämtar i goda vänners lag, ty den store vetenskapsmannen är ock en glad sällskapsman.
Adolf Nordenskiöld vardt redan vid tjugusex års ålder, strax efter sin hitkomst från Finland, professor och intendent vid naturhistoriska riksmuseum, hvilken befattning han nu således innehaft i tretio år. I vetenskapsakademien invaldes han 1861, då han var blott tjugunio år. Om hvad han sedan dess uträttat behöfva vi icke här
