Nya Stockholm

på annan ort skjutit djupa rötter eller ock afsågo de att grunda ett nytt universitet, om hvars beskaffenhet man dock hade de mest motsatta och minst klara föreställningar. Hvad man hade klart för sig var att så länge hufvudstaden icke eger ett universitet, saknar den nationela utvecklingen ett riktigt stöd, men huru bristen skulle på bästa sätt afhjälpas, tycktes vara alldeles outredt. Så kom representationsfrågans afgörande i öfverensstämmelse med flertalets önskningar och framkallade större rörlighet i samhället samt därmed ökad åstundan, att frågan om ett universitet i Stockholm skulle ändtligen afgöras. Man samlade något pengar och öfverlemnade dem under namn af »Decemberfonden» till stadens drätselnämd som skulle under stadsfullmäktiges kontroll vårda och förränta medlen.

Men derpå hvilade saken åter ett par år till dess några få personer som insågo, att denna tröghet kunde ha de menligaste följder, mot slutet af 1867 beslöto att söka rycka frågan ur den domning hvaruti hon försänkts och därför bildade en liten agitationsgrupp. Sedan deras förhandlingar våren 1868 vunnit förstärkning af åtskilliga vetenskapsmän och andra framstående personer, hvilka samtidigt sökt verka för samma ändamål, fortsattes arbetet gemensamt med ökad liflighet, men snart märktes olika åsigter göra sig gällande. De som först börjat med något allvar bearbeta frågan yrkade, att i det förslag som skulle framläggas inför allmänheten, borde bestämdt uttalas, det stockholmsuniversitetet måtte börja sin verksamhet med ett mindre antal lärareplatser och det hela icke uppskjutas till dess först en mycket stor summa hunnit hopsamlas, genom hvilket uppskof intresset otvifvelaktigt skulle åter förlamas och hela saken kanske ännu en gång sättas på spel. Hvad denna grupp, som slutligen utgjordes endast af hrr Axel Key, Harald Wieselgren, Adolf Hedin och Claës Lundin, lade vigt på var således först och främst, att universitetet måste så fort som möjligt, om äfven i den blygsammaste form, börja sin verksamhet samt vidare att den verksamheten skulle företrädesvis utgöras af föreläsningar i rätts- och statsvetenskap och i ämnen som höra till en historisk-filosofisk fakultet. Först när de materiela krafterna tillräckligt vuxit, borde man vara betänkt på dessa föreläsningars utbildande till verkliga fakulteter samt inrättande af äfven en matematisk-naturvetenskaplig fakultet.

En fullständig plan med utgifts- och inkomststat uppgjordes af den nyss nämda gruppen, men flertalet bland de öfverläggande yrkade, att universitetet icke skulle taga sin början förr än stora penningsummor vore samlade, och det var detta flertal som hösten 1869 bildade Högskoleföreningen i Stockholm. Föreningen, med ett till sjutiofem begränsadt antal ledamöter, uppgjorde stadgar och utfärdade, den 14 oktober 1869, inbjudning till allmänheten att lemna bidrag till upprättande af en högskola i Stockholm såsom en medelpunkt för landets intellektuella sträfvan samt för att tillgodogöra och öka de rika odlingsskatter som här finnas, och erinrades därunder om angelägenheten också för nationens politiska och sociala lif af en sådan högre bildningsanstalt. Under de följande åtta åren afhördes om högskolan ej mycket annat än att högskoleföreningen då och då sammanträdde samt att pengar fortfarande samlades, men äfven denna insamling tycktes under långa tider gå ganska trögt. Ändtligen antog föreningen den 25 maj 1877 grundstadgar för Stockholms högskola och den 4 juni 1878 ordningsstadga för skolan. Sist nämde dag beslöt högskoleföreningen att preliminärt öppna föreläsningar i fyra ämnen och gjorde hos stadsfullmäktige framställning om årligt bidrag till högskolan, hvilket ock beviljades. Stockholms högskolas styrelse började sin verksamhet den 1 maj 1879, då den af föreningen och drätselnämden mottog högskolans fonder och öfriga tillhörigheter.