Sida 410
äfven ansedd författare hvars uppsatser ofta öfversatts på främmande språk. Yngst af tekniska högskolans professorer äro J. O. Andersson i mekanisk teknologi och dr A. Lindstedt i matematik och teoretisk mekanik.
Tekniska högskolans elever, hvilka under vårterminen 1887 utgjorde 199 och höstterminen samma år 226, deltaga äfven i praktiska öfningar, t. ex. i geodesi och topografi, och i fackskolan för bärgsvetenskap upphör undervisningen i Stockholm med april månads utgång, hvarefter eleverna under ledning af Åkerman genomgå praktiska lärokurser vid något bruk och bese åtskilliga järn- och stålverk samt uppehålla sig vanligtvis några veckor i Falun för att dels under ledning af prof. Nordenström öfva sig i grufmätningar m. m. och dels af t. ex. lektor Wiborgh erhålla undervisning om metallurgiska processer för framställning af koppar m. m. Från Falun tages kosan till andra grufvor och järnverk samt kanske äfven till Motala mekaniska verkstad. Andra elever bese i sällskap med vederbörande lärare fabriker och byggnadsföretag i Stockholm och landsorten.
R. Åkerman.
Högskolans styrelse utgöres f. n. af hrr K, Styffe, J. Bolinder, E. A. Ollman, C. O. Troilius, A. T. Gellerstedt och G. R. Dahlander. Sekreterare är lektor A. W. Hoffstedt, tillika öfverlärare vid tekniska skolan och utgifvare af Teknisk tidskrift.
Vi ha här sökt att, om äfven i största korthet, gifva en bild af det vetenskapliga lifvet i vår hufvudstad, naturligtvis sådant det framför alt visar sig vid våra högskolor och i vetenskapsakademien. Äfven andra akademier och lärda samfund hysa inom sig betydande vetenskapsidkare, t. ex. vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien samt landtbruksakademien, som här har sin förvaltningskomité samt ämbetsmän och tjenstemän och särskildt sitt experimentalfält med agrikulturkemiska och växtfysiologiska försöksanstalter, af hvilka den förra förestås af professor L. F. Nilsson, ledamot af vetenskapsakademien, och den senare af professor J. Eriksson, under det trädgårdsafdelningen har till föreståndare direktör E. Lindgren.
Hvarje enskild vetenskapsmans stilla forskningar kunna här icke varda föremål för omnämnande, men att dessa forskningar drifvas med lika stor framgång i en stor stad som i små universitetsstäder bör väl ej längre kunna betviflas. Märkligt är också, att, såsom här ofvan erinrats, ett så stort antal af våra vetenskapsmän gjort sig kändt äfven i utlandet. Detta tyckes bevisa, att vetenskapligheten i stockholmslifvet är af den rätta grundliga arten som, vare sig att den idkas i stora eller små samhällen, alltid är af verldsborgerlig natur.
*
