Nya Stockholm

Närmast i tjänsteår efter de nu nämde äro professorerna F. L. Ekman och G. R. Dahlander.

C. A. Ångström.

Prof. Dahlander är ett Göteborgsbarn och lärjunge från Chalmerska slöjdskolan, men sin civilingeniörs-examen aflade han vid högre artilleriläroverket å Mariebärg. Det var redan 1856, då han var endast ett par och tjugu år. Sedan var han lärare vid den nämda göteborgsskolan, vardt Letterstedtsk stipendiat och reste i främmande land under trägna studier. År 1870 utnämdes han till professor i fysik vid teknologiska institutet i Stockholm och förordnades, ett par år därefter, till sekreterare i komitén för den tekniska undervisningens ordnande, hvars ledamot han vardt 1873, samma år som han invaldes i vetenskapsakademien. Uti nämda komité utvecklade Dahlander en verksamhet som hade afgjordt inflytande på den tekniska undervisningens slutliga ordnande i vårt land och särskildt vid tekniska högskolan. Han har gjort sig bemärkt äfven såsom författare och skrifvit en mängd afhandlingar i svenska och utländska tidskrifter, gifvit ut läroböcker i mekanik och fysik, o. s. v.

G. R. Dahlander.

Sedan 1875 verkar prof. F. E. Fogelmarck såsom lärare i ren matematik och är äfven läroverkets bibliotekarie. Från 1877 äro professorerne J. E. Cederblom, känd äfven utom högskolan såsom uppfinnare och skicklig ingeniör, mest bekant kanske för sitt luftväxlings- och värmeledningssystem, J. O. Rosenberg, den bekante kemisten, också lärare vid krigshögskolan och en af öfverlärarne vid tekniska skolan i Stockholm, samt P. W. Almqvist, väg- och vattenbyggaren. Därnäst i tjänsteår komma O. G. Nordenström, känd såsom grufvetenskapsman, Sveriges kommissarie vid den metallurgiska utställningen i Madrid 1883, M. Isæus, den kände arkitekten, och R. Åkerman, geologen och metallurgen, som redan 1866 och 1867 gjorde en vidsträckt vetenskaplig resa till Nordamerika, England, Frankrike och Steyermark och varit juryman vid de stora verldsutställningarna,