Nya Stockholm

Rosenberg och O. C. Nordenström. Sju lektorer och lika många extra lärare bidraga till undervisningen. Det är således en ganska talrik lärarepersonal, i spetsen för hvilken öfverdirektören, dr K. Styffe verkar som högskolans föreståndare. När han vardt läroverkets främste ledare, egde det blott omkring ett halft dussin lärare.

Det är den såsom framstående bärgsvetenskapsman kände K. Styffe högskolan ock har kanske i främsta rummet att tacka för sitt ändamålsenliga hus. Sedan 1852 anstäld vid läroverket, först såsom kemielaborator vid då varande teknologiska institutet och sedan 1856 såsom detta instituts föreståndare och öfverdirektör, verkade han för att läroanstalten, som då var inrymd i landtbruksakademiens nu varande hus vid Mästersamuelsgatan, erhöll den ändamålsenliga och rymliga lokal som det nu eger i det efter Scholanders ritning uppförda och 1864 fullbordade palatset vid nordligaste delen af Drottninggatan med dess kraftiga och likväl lätta yttre. Men det är ej blott läroverksbyggnaden, utan hela läroverket som i K. Styffe eger en af sina förnämsta främjare och utvecklare, och den nitiske öfverdirektören har för öfrigt verksamt deltagit i många komitéer, bidragit till redaktionen af Järnkontorets annaler och har alltid sina blickar fästa på den tjänst som vetenskapen kan göra den svenska slöjden, hvarför han under sina många resor och genom sina under jurymanskap vid verldsutställningar ökade insigter alltid sökt befordra denna slöjds framgång. Mest känd äfven utom Sverige är han kanske för sin afhandling om »Järns och ståls elasticitet, tänjbarhet och absoluta styrka».

K. Styffe.

Något äldre i lefnadsår, men åtta år yngre vid läroverket är dr C. A. Ångström, hvilken 1864 utnämdes till professor i tillämpad mekanik vid teknologiska institutet och sedan där verkat oafbrutet, under det han äfven utöfvat betydande verksamhet såsom praktisk ingeniör, arbetat för utvecklingen af samfärdsmedlen i Sverige, bidragit till införande af åtskilliga arbetsmaskiner, m. m. Professor Ångström är också en bland dem af våra vetenskapsmän som sett sig om i verlden. Utan att räkna, det han, då ung student, såsom frivillig deltog i dansk-tyska kriget 1848, har han vid åtskilliga tillfällen besökt de stora industrilanden i Europa och gjort sig förtrogen med förhållandena i Nordamerika. Vid flera verldsutställningar har han varit juryman, och sina erfarenheter har han offentliggjort i en mängd uppsatser i åtskilliga tidskrifter, förnämligast i järnkontorets annaler.