Nya Stockholm

någon af de öfriga aktieegarnes, öfverlemnades utgifvandet och redaktörskapet till professor Montan, hvilken från den 1 oktober 1884 är tidningens styresman.

Stockholms Dagblads redaktion utgjordes 1888 af: E. V. Montan, L. J. Enander, F. Heurlin, H. Sandström, G. Nyberg, H. Byström, A. Lönbohm, A. V. Södergren, P. Staaff, J. Wirén, J. G. Ahlborg, T. Blanche, K. Åkermark, J. F. Lybäck, E. Draghi, J. E. Mellström, S. A. Lorin, hvilka alla hade daglig tjänstgöring på redaktionsbyrån, förutom M. A. Goldschmidt och ett icke ringa antal medarbetare som ej hvarje dag medverka, t. ex. C. Westman, C. O. och G. E. Montan, L. A. Segerström, m. fl.

E. V. Montan.

»Kan jag få tala vid hufvudredaktören?» spörjer en besökande. Två unga vaktmästare i förrummet, kallade »tamburgossarne», upplysa, att professorn träffas kl. 1, och som den timmen kanske snart är inne, anmodas den besökande att taga plats i salongen för att där afvakta att i sin tur få företräde. Det är fullt med främmande i salongen. Alla vilja de tala med hufvudredaktören, men några nöja sig dock att andraga sitt ärende för redaktionssekreteraren som artigt öppnar dörren till sitt kabinett.

Salongen är ett stort rum. Midt på golfvet ett stort bord med illustrerade tidningar m. m. för att förkorta tiden för de väntande. Ett par höga bokskåp, en liten soffa och andra sittplatser, på en vägg en fotografi-bröstbild i naturlig storlek af Jonas Adolf Walldén, på den andra en porträttmedaljong af Wilhelm Walldén — det är hvad hufvudsakligen tilldrager sig uppmärksamhet i detta rum.

Längst upp till höger är ingången till redaktörens rum, hvilket nästan slukas af ett bokskåp, en liten soffa, en fåtölj och ett stort skrifbord, öfverlastadt med orimliga högar af manuskript. Väggarne prydas af fosterländska bilder, såsom Gustaf II Adolfs, Geijers, Tegnérs o. s. v. I detta lilla rum, bland dessa högar af manuskript, böcker och tidningar, sköter hufvudredaktören hela stora Dagbladet.

Bredvid hufvudredaktörens rum, men utan förbindelse därmed, är ingången från salongen till redaktionssekreteraren J. Wiréns ofvan nämda kabinett.

Men klockan är kanske ännu icke mer än nio på morgon. Medarbetarne infinna sig. Tamburgossarne ha redan hemtat och på de respektive afdelningarna aflemnat in- och utrikespost, både bref och tidningar. Vi inträda i en korridor med tre celler på ena sidan samt en sådan på den andra, hvar och en ursprungligen afsedd för