Nya Stockholm

de inre trapporna, som aldrig beträdas af främmande, ila sättarlärlingarne och tryckargossarne. Manuskriptbitar flyga hit och dit. Oupphörligt talar man i telefon.

Ju längre det lider på förmiddagen, dess större är brådskan. Hufvudredaktören ringer efter sätterifaktorn, som har förmiddagsvakten, och denne infinner sig med listan på redan uppsatta eller nära färdigsatta artiklar och notiser. Det gäller nu landsortsupplagan. Man har naturligtvis för mycket text, det har man alltid. Åtskilligt måste »anstå». Men hvilket! Det är ej lätt att afgöra. Hufvudredaktören funderar starkt. Alt sammans kan ju vara lika vigtigt, lika brådskande och lika intressant. Det är en svår stund, men man måste fatta sig kort, och slutligen är matsedeln färdig med alla sina fasta rätter, mellanrätter, slinkrätter och desserter.

Börsnoteringarna anlända från tidningens handelsminister, men ännu väntar man på ett efterlängtadt telegram, på ett referat eller något annat. Sätteriet, ett stort och luftigt rum i samma våning som räkenskapskontoret, men med uppgång från gården, är i feberaktig verksamhet. Sättarne vagga med alt hastigare fart framför kasterna. Pojkarne rulla cylindrar blixtsnabbt öfver korrekturremsorna. Faktorn-ombrytarn svettas med ombrytningen i formarne.

Där kommer ändtligen det efterlängtade referatet. Det klippes i små bitar, och hvarje bit anförtros åt en särskild sättare. Inom få minuter är hvad som återstod uppsatt, korrekturläst, inbrutet i formen. Formarne läggas på »vagnen», ett bord på hjul, och rullas bort i salens bakgrund, där en järnridå drages upp. Vagnen skjutes in och sänkes med hissverket ned till tryckeriet, där stereotyperingen genast vidtager. Inom 35 minuter äro stereotypören och hans två biträden färdiga med sitt arbete. Stereotypplåtarne sättas på den stora rotationspressen hvilken drifves af en i källaren befintlig ångmaskin. Tryckarne äro på sina poster, och så rullar snart det ena bladet efter det andra, fuktadt och vikt af pressen, ut i verlden. Fem tusen exemplar tryckas på jämt 45 minuter.

Landsortsupplagan är färdig, bundtas in, skickas af. Järnvägarne sprida den kring landet. Man andas åter på byrån och i sätteriet, i tryckeriet och maskinrummet, där öfvermaskinisten Alenius alltid är på sin ansvarsfulla post. Hr C. O. Lundin, hufvudfaktorn, har aflägsnat sig på en stund. Hr Erikson, landsortsupplagans sätterifaktor, kan också pusta ut, men lemnar ej sätteriet förr än senare på eftermiddagen. En del af konstförvandterne få också ledighet på en stund. Många af dem ha i årtionden varit trägna medarbetare i Stockholms Dagblad, så t. ex. hr C. W. Sundell i fyrtiosex år, hrr E. R. Fröberg i fyrtioett och C. J. Malmberg i tretiosju. Andra ha