Nya Stockholm

arbetat där i nära tretio. Den äldste medarbetaren, tryckaren A. Lundberg, afled våren 1888 efter att ha i fyrtiosju år tillhört tidningen.

Klockan sex e. m. är arbetet åter i full fart. Nu gäller det att göra natteditionen till de norra orterna och stockholmsupplagan till hufvudstaden för påföljande morgon. Arbetet är i många afseenden enahanda med förmiddagens. Mellan kl. 10 och 11 är det vanligen som lifligast. Då återvänder notischefen från sin inspektionsrund. Då komma referenterna från möten, föreläsningar o. s. v. Då anlända musik- och teateranmälare. Nya telegram inträffa vanligtvis.

Sent inträffar också hufvudredaktören å nyo. »Ledaren» har han kanske med sig, men det händer ock, att denna ännu ej är färdig.

Men så kommer bekymret med »matsedeln» äfven nu. Förslag är uppgjordt af den nattlige sätterifaktorn, hr Söderberg, och hufvudredaktören får åter en plågsam stund för att bestämma hvad som skall uteslutas af den alt för rikliga tillgången på innehåll. Professorn har också för vana att läsa igenom korrekturerna och icke släppa igenom något som han själf ej helt och hållet gillar.

Liksom han är den siste på platsen inom redaktionen, då landsortsupplagan lägges i pressen, lemnar han på sennatten byrån icke mycket förr än korrekturläsarne, och de komma sällan från sitt arbete förr än på morgonen. Att tryckeripersonalen måste stanna längst är naturligt. Natteditionen lägges i press kl. 4, stockholmsupplagan kl. 5., men faktor Söderberg är icke ledig förr än kl. 8 f. m. Han har i tjuguett år egnat sig åt Dagbladet och med aldrig slappad uppmärksamhet skött sitt kall natt efter natt, år efter år, midsommardagens natt lika väl som långfredagens.

På detta sätt verka Stockholms Dagblads omkring hundra medarbetare, från och med redaktionsbyrån och ända ned i maskinkällaren.

***

Arbetssättet i den nu omnämda tidningen motsvarar till stor del öfriga stockholmstidningars, i synnerhet deras som ha två upplagor, äfven om de icke skulle ha så stor redaktionspersonal som Stockholms Dagblad. Så har också Dagens Nyheter ändamålsenliga redaktions- och tryckerilokaler i det hus, 28 Regeringsgatan, som eges af Rudolf Wall, tidningens utgifvare samt den som grundade företaget och med mycken ihärdighet förkofrat det. Det var mot slutet af 1864 som denna tidning först kom ut. Få år därefter skref en författare, som från utländsk synpunkt skildrade då varande stockholmslifvet:

»Dagens Nyheter är en liten gamin som med ungdomlig häftighet kastat sig midt uti den hetaste striden, men i synnerhet utmärkt sig genom raskheten i sina notiser. Dagens Nyheter lär ha stor spridning, hvilket tidningen väl i främsta