Sida 457
och på samma gång en ny ministär eller att furst Bismarck, efter ett honom egnadt hedersöl, känt några magplågor, helt obetydliga lyckligtvis, och därför måste hålla sig »ruhig» på Friedrichsruhe. Det kan ock vara en notis om att Danmark fått sig ett nytt provisorium, att smörmarknaden är flau eller att en ny svältkonstnär uppträdt.
Det kan vara ofantligt vigtigt, något som kan sätta land och rike i lågor, eller mycket obetydligt, men ett telegram är det i alla fall, och ett sådant fordrar skyndsam behandling, hvilket också alltid kommer det till del i de små rummen i Bollhusgränd eller, för att tala i mer offentlighetsstil och i större öfverensstämmelse med »institutionens» verkliga vigt och betydelse, i n:o 6 Slottsbacken, f. d. skomakareämbetets hus, där Svenska telegrambyrån med så stor flit och omtanke samt med så god framgång arbetar i svenska pressens tjänst.
Snart är det mottagna telegrammet redigeradt och mångfaldigadt i flera exemplar som stoppas i största hast i omslag med byråns stämpel, och så bär det i fyrsprång af med en eller annan yngling igen för att den vigtiga underrättelsen må i fullfärdig form med minsta möjliga tidsutdrägt hinna till stockholmstidningarna, hvarefter det gäller att också göra landsortsbladen delaktiga af samma nyhet.
Ju längre det lider på förmiddagen, dess större är verksamheten på byrån, och oupphörligt pinglar den lilla klockan i vrån. Det är en signalklocka som står i förbindelse med statstelegrafens hufvudstation, två hus från telegrambyrån, och så snart klockan ljuder, är det tecken att telegram finnes att hemta, och då ilar ett af byråns unga bud till stationen.
Det är brådt med att betjäna stockholmsbladen, hvilka antingen äro aftontidningar eller morgonblad med aftonupplagor för landsorten, och det går icke för sig att försumma någon enda. Likadant är förhållandet på eftermiddagen, då hufvudstadens morgonupplagor måste hållas »au courant» med alt som händer och sker i hela den bildade verlden. Ända till kl. 12 på natten sitter en af telegrambyråns medarbetare på vakt, men har furst Bismarck fått ondt i magen efter midnatt, får man icke veta det förr än påföljande eftermiddag.
Allvarligt taladt, är svenska telegrambyråns uppgift af stor vigt, och byrån tyckes äfven fatta sin ställning på rätta sättet. Han har visserligen icke alltid kunnat undgå anmärkningar från mycket fordrande tidningsredaktioners sida, men rättvisan kräfver det erkännande, att han sköter sitt värf med prisvärd påpasslighet. På senare tider har byrån ock meddelat lokalnotiser åt stockholmsbladen.
Alt öfvervakas af direktör A. H. E. Fich, anstaltens upphofsman,
