Sida 471
senare tider äro fästa och som, man tanke för öfrigt huru man vill, utgör en väsentlig del af vår nationalära.»
Redan en god stund före den till festens början utsatte timmen, kl. 7 e. m., är salen fyld af vittert och vitterhetsälskande stockholmsfolk, blandadt med en och annan främling. Nog kan man göra sig lustig öfver »gubbarna i akademien», men man går gärna och ser på dem midt i värsta julbrådskan. Allmänheten uppträder som en fin och högtidsklädd skara. De allra flesta herrarne ha svart frack och hvit halsduk, och om damerna icke äro balklädda, har detta sin grund otvifvelaktigt endast däruti, att det skulle vara alldeles omöjligt att få sig en enda vals mellan dessa täta stol- och bänkrader, äfven förutsatt att akademien vore benägen för en »Aufforderung zum Tanze».
Kring ett stort bord midt på golfvet och höjda öfver den omgifvande mängden sitta så många af de odödlige aderton som bo i Stockholm eller som trotsat ett vanligtvis oblidt decemberväder för att från aflägsna landsdelar infinna sig. För hvarje plats brinner ett ljus, platsen må för tillfället vara upptagen eller icke.
På en vid salens ena långvägg uppförd låg läktare synas medlemmar af kungafamiljen, hvilken aldrig försummar att infinna sig på en sådan afton. Konungen är naturligtvis akademiens höge beskyddare.
Akademiens direktör, tillsatt för ett halft år, öppnar sammankomsten med ett tal som icke talas, utan läses innantill. Allmänheten begagnar kanske tiden för att studera de odödliges mänskliga utseende, och de som icke känna alla närvarande akademister söka fylla sitt kunskapsförråd i det afseendet.
C. D. af Wirsén.
Där nere vid bordets ena ände synes akademiens ständige sekreterare, skalden C. D. af Wirsén, idealismens härförare, en ledamot för hvilken i synnerhet damerna tyckas intressera sig, icke de damer som älska den nyare riktningen i literaturen — dessa infinna sig vanligtvis icke — men de som troget fasthålla vid den gamla »skaldekonsten och vältaligheten i alla dess tillhörande delar, jämväl uti den som tjänar att tolka den himmelska sanningen.»
Såsom sekreterare ha förut följande ledamöter särskildt förenat sina namn med akademiens: N. von Rosenstein, F. M. Franzén, B. von Beskow, C. R. L. Manderström, således jämte den nu varande fem på mer än hundra år. På stolen n:r 8, hvilken Wirsén såsom ledamot innehar, sutto förut efter hvarandra tre skalder: J. G. Oxenstjerna. E. Tegnér och C. W. Böttiger.