Sida 474
Stockholm genom de »Anteckningar om Stockholms teatrar» som äro alla våra teatervänners lika nöjsamma som pålitligt vägledande hjälpreda — ty värr dock endast till för ett fjärdedels århundrade sedan. Hans nu mera nära femtio år gamla akademiska afhandling »Om de grekiska romanerna» torde vara okänd för flertalet stockholmare. Under det han sysselsatte sig med den romanliteraturen och skref det af akademien belönade skaldestycket »Sappho på Leukas», var han också en flitig öfversättare af teaterstycken från olika språk och lät oss slutligen få höra de kvickaste och mest ursprungsfriska »Viser på varmlanske tongmåle, deckta åttå Fredrek på Rannsätt», af hvilka 1886 utkommo »Gamle å Speller nye å Sprett sprang nye». Med alt detta »varmlanske», har F. A. Dahlgrens lifsgärning dock till största delen uträttats i Stockholm.
F. A. Dahlgren.
Platsen har innehafts af J. Wingård, A. G. Mörner och A. A. Grafström, således, liksom stolen n:r 8, af blott fyra under hundra år.
Närmast till denna stol står n:r 4 med biskop C. H. Rundgren, J. H. Kellgrens, J. Stenhammars, C. A. Flemings, C. A. Agardhs och F. F. Carlsons efterträdare, och längst ned vid denna sida af bordet sitter, på stolen n:r 2, Gunnar Wennerberg, hvilken redan i ett par och tjugu år varit ledamot af akademien. Hans anletsdrag äro väl kända i Stockholm och, ehuru under långa tider frånvarande, är han dock alltid en af hufvudstadens mest bekanta och omtyckta personligheter, här, liksom öfver alt i Sverige, ansedd såsom vår nu lefvande mest populäre skald. Det är icke den akademiska stolen, som gör Gluntarnes skald till en höfding i de vittra leden, men akademien kan ej vara den skalden förutan, och visst är att han, liksom Snoilsky och Rydberg, mer än många andra gifver glans åt den »vittra areopagen».
G. Wennerberg.
På stolen n:r 2 sutto förut C. F. Scheffer, A. N. Edelcrantz, C. P. Hagberg och Ch. E. Fahlcrantz.
