Sida 483
bredvid Klara kyrkogård, i hvilket han på ett smakfullt sätt inrättat sig så som en vitter älskare af konsten önskar tillbringa sin ålderdom, finner man den ännu ungdomligt sinnade och ej häller till sitt yttre åldrige skalden lifligt intressera sig för de literära sträfvandena.
E. Flygare-Carlén.
Något tillbakadragna lefva också den vida yngre skalden Emil von Qvanten och fru Aurora von Qvanten, den under namnet Turdus Merula kända författarinnan. Men den som diktat Suomis sång och så många andra sköna kväden skall alltid intaga en aktad plats bland vår tids nordiska skalder, och Turdus Merulas vittra författarskap förbises ej af literaturvännerna.
Det vittra författarskapet idkas för öfrigt af gammal och ung med föga märkbar skilnad i framgången. Så är Frans Hedberg lika alsterrik på 1880-talet som tjugu och tretio år förut. En samling berättelser, ett teaterstycke på en teater, ett annat på en annan, en ny samling berättelser, ett band karaktäristiker af dramatiska konstnärer, ett annat band sådana af lyriska — alt det där hinner den flitige skriftställaren med på otroligt kort tid, och det ges knapt något mera betydande festligt tillfälle som ej skall göras ännu festligare genom verser af –ed–, hans lyriska författarmärke. Oskar Wijkander är ej häller ovillig att stränga sin lyra på mellanstunder, då hans dramatiska författarskap hvilar eller då han ej arbetar på någon af de mångfaldiga öfversättningar, med hvilka han flyttar utländsk ny dramatik till kgl. svenska scenen.
H. Sätherberg.
På festkvädens område kan dock ingen öfverträffas af Filip Tammelin, den outtröttligaste af alla högtidsdiktare. Ser man hr Tammelin, en aktad tjänsteman i kammarrätten, som måste vara ett för poetiskt begåfvade personer ytterst lifgifvande räkenskapsverk, träda in i ett sällskap, kan man vara säker på, att han har ett poem i fickan och att han ej undandrager sig att därmed glädja sällskapet.
Men där kommer en helt ung man, som ännu ej skrifvit något festkväde — det är åtminstone ej bekant — och som ser ytterst