Nya Stockholm

G. af Geijerstam.

Till större delen yttre omständigheter ha orsakat dessa literära salongers upplösning eller åt minstone hvila tills vidare, men icke alldeles utan inflytande därpå torde ock vara, att »frågorna» ej mera äro så brännande som under några föregående år. Åtskilligt som då gjorde mycket väsen af sig är nästan bortglömdt vid årtiondets slut. Strindberg är icke längre profet, och flere af hans anhängare tyckas ha tystnat eller bereda sig på ett lugnare uppträdande. Midt bland den nyaste literaturen lefver mycket gammalt. Så har vår äldsta romanförfattarinna, Emilie Carlén, sett sina arbeten och sig själf firas, då ett halft århundrade förflutit sedan hennes första roman utgafs. Den åttioåriga visar sig dock icke för andra än några få gamla vänner och lefver i fridfull tillbakadragenhet i sitt hem vid Kaptensgatan å Ladugårdslandet. Hon har alltid varit enkel och huslig och visat, att en vitter dam ingalunda måste vara öfverspänd och ovanlig i hvardagslifvet. Hennes lifliga fantasi och rika uppfinningsförmåga ha användts för att göra hennes romaner fängslande, icke för att göra hennes eget lif bemärkt. Det samma kan sägas om äfven öfriga författarinnor i vår tids Stockholm. Talangfulla skildrarinnor af olika slags karaktärer, äro de själfva af det slag som undvika alt uppseende. Stundom glömmes deras egen tillvaro, emedan de aldrig gjort sig påminda genom annat än sina böcker. Så lefver Marie Sophie Schwartz i fullständig tillbakadragenhet och nästan förgäten, fastän hon egt en så ovanligt stor popularitet och har ett namn som är kändt äfven i utlandet.

Josefina Wettergrund.

Sådant är dock icke utmärkande för endast författarinnorna. I Stockholm bor en gammal skald som det nya samhället kanske alldeles glömt, om han icke själf mot årtiondets slut bjudit poesiens vänner på »Khalifens äfventyr», en dikt mer än ett halft århundrade yngre än författarens första skaldestycken. Herman Sätherberg, medicine doktorn, professorn och ända till för få år sedan föreståndaren för gymnastiskt ortopediska institutet, synes nu mera föga i de literära kretsarne, men besöker man honom i hans hem