Sida 490
Statens historiska museum har äfven en afdelning för den nyare tiden, hvilken skulle bilda slutlänken af den kedja som börjar i den förhistoriska tiden och genom medeltiden löper ut i det tidsskede som ligger mellan Gustaf Vasa och vår egen tid. Afsigten var att denna senare afdelning icke skulle bara innehålla föremål som påminna om historiska personligheter, utan vara en verklig fortsättning af de två föregående afdelningarna och ega samma odlingshistoriska intresse.
Till det ändamålet hade ledarne af museet tänkt att där upptaga föremål som tillhört vår allmoge i nyare tid och bära vittne om dennes odlingstillstånd. Innan denna tanke kunnat börja förverkligas, uppstod dock dr Hazelii etnografiska samling, i hvilken det svenska allmogelifvet var rikligen företrädt. För att icke genom täflan med denna skada ett företag som kunde fullt tillfredsställande visa den svenska allmogens odling under nyare tid, uppgafs all vidare tanke på bildande af ett allmogemuseum i statens historiska samlingar.
Däremot har man ingalunda öfvergifvit att söka framställa den svenska odlingens utveckling i allmänhet och att kring minnen af historiska personligheter samla öfriga föremål som visa odlingens tillstånd i synnerhet hos de högre samhällsklasserna, och det är sådana föremål som nu utgöra den tredje afdelningen i historiska museet.
Någon fullständighet lär dock ej kunna vinnas för denna afdelning, åt minstone ingen som kan jämföras med hvad man får se på andra ställen i Europa, synnerligen i Bayrisches National-Museum i München, hvars rikedom är ofantlig, så länge de svenska samlingarna skola vara splittrade och en afdelning bilda något för sig alldeles afskildt, såsom lifrustkammarens, som icke finnas ens i samma hus som historiska museets, utan äro förvarade i kungl. slottet.
Redan på Erik den fjortondes tid fans en liten början till kungl. lifrustkammaren och den samlingen förenades sedan med arsenalen, äfven kallad Stockholms rustkammare, som på 1600-talet var inrymd i kungl. slottet och därefter, åtminstone till en del, i drottning Kristinas lusthus vid St. Jakob, nu landtmäterikontorets hus, samt vidare flyttades till det då till kronan indragna De la Gardieska palatset. Arsenalens samlingar och lifrustkammarens voro dock två särskilda, fastän de stundom tyckas ha varit tämligen hopblandade. De senare flyttades 1793 till Fredrikshof, men då detta slott 1803 uppläts till kasern för Svea lifgarde, fördes lifrustkammaren till orangeribyggnaden i Kungsträdgården, där arsenalens tillhörigheter åter förenades med dem. En del, nämligen fanorna jämte de s. k. historiska rustningarna och några svärd, fördes 1817 till Riddarholmskyrkan, men det öfriga stannade i orangeribyggnaden, som ock begagnats till offentlig danslokal till 1823, då lifrustkammaren flyttades till Ulriksdal. Sedan dess ha dessa samlingar flyttats flera gånger och förvarats i arffurstens palats, därpå i Brunkebärgs hotel och i nationalmuseum samt nu slutligen i kungl. slottets nordöstra flygel.
