Sida 496
Artillerigården utrymts, kunde frågan åter väckas till lif. Den 5 sept. 1877 befalde generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, frih. C. G:son Leijonhufvud att d. v. löjtnanten vid Svea artilleriregemente F. A. Spak skulle upprätta förslag till ordnande af en historisk vapen- och modellsamling vid Artillerigården. Befallningen verkstäldes, och sedan lokaler iordningstälts i tyghuset, börjades 1878 under löjtnant Spaks ledning ordnandet af artillerimuseum, hvilket snart ökades med värdefulla gåfvor från konungen, artilleri- och ingeniörshögskolan, krigsskolan, de flesta svenska regementen m. fl. samt ett stort antal enskilda personer och samfund. Det värdefullaste inom den rent artilleristiska afdelningen bildades dock dels af äldre, i behåll varande svenska, dels af i Sveriges förra krig eröfrade kanoner, haubitser och mörsare, hvilka nästan alla fortfarande förvaras utanför tyghuset på Artillerigården, ordnade till ålder och system, särskildt för hvarje land.
Till sommaren 1879 var arbetet så långt framskridet, att museet kunde en gång i veckan upplåtas till besök af allmänheten. Ehuru alla grupperna voro ordnade under vintern 1879—80, kunde samlingarna af brist på plats ej inrymmas under samma tak, men sedan tyghuset påbygts för artilleri- och ingeniörhögskolans mottagande, inrymdes också hela artillerimuseet i samma byggnad.
Museets samlingar äro nu uppstälda i två stora salar i nedra våningen och mellanvåningen af tyghuset och systematiskt ordnade i tolf grupper. Besöker man museet en söndagsmiddag, finner man det fyldt af lifligt intresserade åskådare. Somliga samla sig omkring ett slag af utställningsföremål, andra kring ett annat. Några studera fält- och fästningspjeser med till dem hörande lavetter, fordon, m. m., ända från de kärrebössor som på 1400-talet tillverkades af hopsvetsade järnstänger, sammanhållna af järnband, ända till de Palmkrantz’ska kulsprutorna jämte åtskilliga skjutvapen från andra land, dels krigsbyte, dels under senare tid inköpta för anställande af skjutförsök. Bland föremålen i denna grupp intresserar sig den stora allmänheten mycket för den af lifrustkammaren här deponerade Gustaf Adolfs läderkanon, prof på ett endast under få år användt artillerivapen.
En annan grupp af de besökande tränges kring de många modellerna till artillerimateriel från slutet af 1500-talet ända till våra tider eller betraktar all den artilleriammunition som börjar med 1400-talets stenkulor och afslutas med samtidens vetenskapligt beräknade projektiler. Man glömmer ej häller modellerna af trä till vid svenska styckebruk gjutne och sprängskjutne kontrollpjeser, instrument, laddtyg och andra utredningspersedlar, rid-, anspans- och stallpersedlar, beklädnads- och personela utredningspersedlar, regementstroféer, skjuthandvapen, blanka vapen, eldhandvapens-ammunition, verktyg och öfriga föremål som framställa tillverkning, besigtning och rengöring af handvapen. De i museet förvarade föremålen uppgå till närmare 4,000.
Den som vill försätta sig till forna tiders krigsföringssätt och åtskilliga därmed sammanhängande förhållanden som ej äro främmande för den
