Sida 495
Om vi ej längre äro det krigiska folk, hvars svärd vägde tungt i den europeiska statskonstens vågskål, har äfven det närvarande slägtet, så fredliga dess önskningar än äro, bevarat deltagandet för de krigiska minnena och hågkomsterna om deras snille och kraft som i gamla tider ledde de svenska härarne. Mången går nu till våra offentliga samlingar endast för att få betrakta något föremål som tillhört en af desse ledare och bryr sig föga om alt det öfriga. Under det lifrustkammaren ännu fans i nationalmuseum syntes en dag ett par sjömän eller skärgårdsbor stå i trappan och se villrådiga ut. »Söker ni något?» sporde en af museets tjänstemän. »Ja», svarades, »vi ha gått hit för att få se Karl den tolftes stöflar». Det var dem de letade efter som det enda föremålet för deras besök i statens samlingar, och om hela återstoden bekymrade de sig icke. De äro sannerligen icke de enda som i det ändamålet infinna sig. De fosterländska minnena och i synnerhet de krigiska bland dessa utgöra hufvudföremålet för tusentals besök. Det är därför skada, att lifrustkammaren icke skall kunna inrymmas bland statens öfriga samlingar.
Men det är också ett annat museum som af mången betraktas endast ur de fosterländska minnenas synpunkt, fastän det egentligen är af öfvervägande tekniskt intresse, och det är artillerimuseum. Detta har sina samlingar i tyghuset vid Artillerigården och ses med stort nöje af alla som besöka det, vare sig militärer eller icke, mest dock naturligtvis hos män af det vapen, hvartill museet egentligen hör.
Artillerimuseet är ett barn af den nya tiden, enär det nu är knapt tio år sedan det öppnades för allmänheten, men redan för lång tid tillbaka funderade de styrande inom svenska artilleriet på att skapa en artillerimodellsamling, och omkring 1660—1680 tyckes man haft för afsigt att på allvar börja därmed. Afsigten förverkligades dock icke förr än i medlet af 1700-talet, då öfversten och generalfälttygmästaren Thomas Cunningham inrättade en »modellkammare för artillerivetenskapen». Den samlingen antages vara grunden till den grupp af modeller till artillerimateriel som nu finnes i museet.
Då artilleristaben upprättades 1807, befalde kungl. maj:t, att en artillerimodellkammare skulle i sammanhang därmed inrättas å Artillerigården i Stockholm, och borde där modeller af alla såväl i förra tider som nu brukliga tyg-, ammunitions- och beväringspersedlar samlas och bevaras med behöriga beskrifningar. De förut befintliga modellerna tillökades då med några nya jämte åtskilliga ammunitionspersedlar, men det hela erhöll ej någon stor utsträckning, och det förflöt ej lång tid förr än samlingen var i det närmaste bortglömd. Endast handvapensamlingen blef tämligen omhuldad och ordnad.
Nytt försök gjordes 1861 att åter upprätta modellkammaren, men ledde icke till någon verkställighet. År 1864 togs frågan ånyo upp och handvapensamlingen tillökades samt förseddes med uppgifter på vapnets ålder och slag, men för öfrigt blef alt som förut, och artillerimodellerna lågo kringspridda här och där. Först sedan Svea artilleriregemente erhållit ny kasern, och lägenheterna vid
