Nya Stockholm

att taga värfning vid gardet eller då, ännu längre tillbaka, en sådan dömdes att tjäna som gardist, är det dock ännu i mannaminne, att en garnisonssoldat i Stockholm ansågs som en nästan förlorad människa, tillhörande en plantskola för last och brott. Kasernlifvet föreföll som en blandning af fattighuslif och straffanstalt.

Under senare årtionden har detta så småningom undergått icke ringa förändring till det bättre, och garnisonssoldaten har i både fysiskt och moraliskt afseende väsentligt höjt sig. Visst kan det ännu hända, att en gardist gör sig skyldig till förseelser, till och med brott, men sådant kan inträffa inom alla yrken och samhällsklasser, och det förekommer ingalunda oftare bland hufvudstadens militärer än bland de civila. En af starka drycker öfverlastad garnisonssoldat synes nu mera högst sällan. Ännu på 1880-talet har det visserligen händt, att rätt skarpa strider utkämpats mellan gardister och polismän, men det torde ha haft sin orsak i missuppfattad kåranda, och felet låg må hända ej helt och hållet på gardisternes sida, ehuru det är deras skyldighet att ställa sig polisförfattningar till efterrättelse. Visst är, att hvad som fordom var vanligt nu hör till undantagen, till och med till sällsynta sådana.

Huru ser också en garnisonssoldat i Stockholm ut nu mot förr! I de allra flesta fall är han en ung man med god hållning som vet att iakttaga ett städadt uppförande och kanske äfven bemödar sig om att vinna kunskaper, hvilka han sedan tillgodogör sig inom andra yrken. Garnisonstiden är för mången en skoltid af nytta för lifvet. Förnämsta orsaken till den lyckliga förändringen torde väl böra sökas hos befälet hvilket, själft med större bildning än i allmänhet förut, vinnlagt sig om större humanitet mot sina underlydande samt mera bemödat sig om soldatens vård och goda handledning, utan att därmed släppa efter några fordringar på nödvändig manstukt. Denna har ej häller förslappats, utan skärpts genom afskaffande af urmodiga stadgar i krigslagarne, synnerligen genom borttagande af de vanhedrande kroppsstraffen. Garnisonssoldaten har erfarit, att äfven han har människovärde.

Den lyckliga förändringen har småningom verkstälts, men skulle sannolikt aldrig kunna fullt genomföras, om icke nya kaserner uppstått.

Det är nära fyrtio år sedan då varande öfverfältläkaren d:r Liljewalch förklarade, att Svea lifgarde, sedan 1802 kaserneradt i f. d. kongl. lustslottet Fredrikshof, hade en, oaktadt sina höga rum och hufvudbyggnadens rymliga förstugor, dålig lägenhet, i synnerhet genom fukt och olämplig inredning. Andra lifgardes kvarter i de tre kasernerna på platsen, där Terra nova varf förut legat och hvilka bygdes för sextio år sedan, förklarades redan ett par årtionden därefter också ha ett osundt läge, ehuru dock bättre och rymligare än Fredrikshof. Lifgarde till häst är sedan 1811 inrymdt i sin nuvarande kasern vid Storgatan,